Samspel i det offentliga rummet
en studie av Shared space inverkan på trafiksäkerhet, tillgänglighet och attraktivitet i det offentliga rummet
Inom stadsplanering har vi sett att kvaliteten i det offentliga rummet har minskat under det senaste århundradet. Under 1960-talet utvecklades det, exempelvis, i Sverige en modell för stadsplanering med
hänsyn till trafiksäkerhet, SCAFT (Stadsbyggnad, Chalmers,
Arbetsgruppen för trafiksäkerhet), som strävade efter separering av de olika trafikslagen. Trafikseparering av de olika trafikgrupperna medförde samtidigt separering av funktioner och sociala företeelser i det offentliga rummet. Det gjorde att städerna präglades av rum avsedda för transport och inte för social interaktion med vackra och
inbjudande platser att vara på. En motsatt modell har däremot utvecklats i andra länder i Europa. I Nederländerna utvecklades en modell under 1960-talet vars syfte var att integrera människor och bilar på samma utrymme. Modellen heter idag Shared space och har spridit sig genom Europa under de senaste 20 åren. I Sverige började begreppet användas i början av 2000-talet.
I denna uppsats behandlar jag konceptet Shared space, dess utveckling och hur det används i svenska städer idag. I uppsatsen analyserar jag gestaltningsmodellens påverkan på trafiksäkerhet, tillgänglighet och attraktivitet i det offentliga rummet. Målsättningen med detta arbete är att genom litteraturstudier och fallstudier av två utvalda platser i södra Sverige (Nya torg i Hörby och Storgatan i Eslöv) belysa användningen av metoder där människors förmåga, människors beteende och en plats utformning samspelar för att bidra till attraktiva stadsrum.
Anledningen till ämnesvalet är förankrad i tidigare gestaltningsförslag där jag i någon form har använt mig av Shared space som koncept. Konceptet, tillsammans med andra gestaltningsidéer, har jag använt för att uppnå attraktiva rum där människor kan interagera med varandra, uppehålla och röra sig på ett säkert och trivsamt sätt.