Sammanställning av vetenskaplig kunskap om barfotalöpning jämfört med skodd löpning ur ett skadeförebyggande syfte
En litteraturstudie
Under 99 % av den tid som människan funnits på jorden har löpning skett barfota. Sen 1970-talet har mängder av löparkorskor utvecklats och dagens moderna skor är konstruerade att både ge skydd och stabilitet för foten. Under senare år har medvetenheten av att ha en fysiskt aktiv livsstil ökat och löpning har blivit en populär aktivitet. I och med detta har också riskgruppen för utvecklandet av överbelastningsskador i nedre extremitet ökat.Att sammanställa vetenskaplig kunskap om barfotlöpning jämfört med skodd löpning i ett skadeförebyggande syfte.Litteratursökning genomfördes i de medicinska databaserna PubMed, PEDro, Primo, Scopus, Cinahl och ProQuest med både fritext och MeSH-termer som sökord. Efter granskning av innehåll och inklusions- och exklusionskriterier återstod 13 relevanta artiklar för resultatet. I studien sågs en ökad GRF och amplitud av EMG i posterior muskulatur i nedre extremitet vid barfotalöpning jämfört med skodd. Steglängden var kortare och frekvensen snabbare vid barfotalöpning. Vad gäller ledvinklarna sågs en ökad plantarflexion vid barfotalöpning och en ökad dorsalflexion vid skodd löpning. Rörelseomfånget från plantarflexion till dorsalflexion var ökat vid barfotalöpning. Skillnader som observerats beror snarare på fotisättning, steglängd, stegfrekvens än om löparen är skodd eller inte. Detta innebär att det är fler faktorer än skon som behöver beaktas i den fysioterapeutiska kliniken för att förebygga löprelaterade skador.