Sameskolan och Norrbottens arbetsstugor
en jämförelse av minoritetspolitik mot samer och tornedalingar
Uppsatsens syfte är att undersöka de båda institutionerna Sameskolan och Norrbottens Arbetsstugor för att se hur statens minoritetspolitik gett upphov till/tagit sig uttryck inom dessa institutioner. Detta för att söka förstå varför den svenska staten förde olika politik gentemot minoriteter boende i Övre Norrland, d.v.s.samer och tornedalingar: samerna skulle bevaras som nomadiserande renskötande folkgrupp samtidigt som den finsktalande befolkningen i Tornedalen skulle försvenskas. Vid studiet av sameskolan, ligger koncentrerationen på tiden kring och efter kåtaskolreformen 1913 eftersom det var denna reform som innebar en totalt segregerad skola för de nomadiserande samernas barn. Angående Norrbottens Arbetsstugor ligger tyngdpunkten på åren efter grundandet 1903 och upprättandet av reglemente 1913 då arbetsstugorna inordnades i försvenskningsarbetet på ett tydligare sätt. Kåtaskolreformen 1913 var ett resultat av den Bergqvistska Utredningen. Utredningen lade fram ett förslag på ett nytt skolsystem för de nomadiserande samernas barn som var anpassat efter deras livsföring. Riksdagen godtog systemet med en helt segregerad skola som hade till syfte att ge ?så god undervisning som möjligt åt fjällappars barn? och att ?anordna undervisningen så, att den inte avvänjer barnen från nomadlivet?. Motiven till denna segregerade skolform var flera: man ansåg att samerna hade egenskaper som gjorde dem mest lämpade för nomadlivet, och att de saknade de fysiska och psykiska egenskaper som krävdes för regelbundet kroppsarbete. Samerna ansågs lyckligast i sin naturliga nomadiserande miljö och de skulle få svårigheter att anpassa sig till ett liv i det svenska samhället. ?Gynna gärna lapparna på allt sätt, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem inte läppja på civilisationens bägare i övrigt, det blir i alla fall bara ett läppjande, men det har aldrig varit och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp ska vara lapp?. I den väglösa glesbygden i norr var familjerna barnrika och försörjningsmöjligheterna begränsade. Människorna var beroende av de få arbetstillfällena och fattigdomen var utbredd samtidigt som smittsamma sjukdomar spred sig i de trångbodda hemmen. Året 1902 med missväxt och kyla medförde verklig nöd till området. Man insåg att något måste göras för att lindra nöden. En idé var arbetsstugor för barn. De första åtta arbetsstugorna i Norrbotten inrättades 1903, fyra i Finnbygden och fyra i Lappmarken. Totalt kom tjugo arbetsstugor att inrättas i Norrbotten varav de flesta i Finnbygden. Arbetsstugorna inrättades för att lindra den akuta nöden men utvecklades snart till en institution för spridning av det svenska språket. ?Barnen skola även läras kärlek till hembygd och fosterland? och arbetsstugan var ämnad att vara: ?...människokärlekens och fosterlandskärlekens mönsteranstalt för barnens från de norrbottniska ödebygderna fostran till goda svenska medborgare?. Statens minoritetspolitik gentemot samerna var negativ segregationspolitik då det inte skedde på deras eget initiativ, utan snarare mot deras egen vilja. De nomadiserande samernas kontakt med det civiliserade samhället skulle minimeras och samerna som renskötande nomadfolk skulle bevaras för deras eget bästa. Samerna utsattes även för diskriminering då deras möjligheter till högre utbildning och arbetstillfällen m.m. var begränsade. Den politik som staten förde gentemot tornedalingarna, och som även kom att genomsyra arbetsstugans verksamhet, var assimileringspolitik. Ett utsuddande av det finska språket och den kultur man ansåg sammanbunden med detta språk, för ett totalt uppgående i den svenska kulturen med dess värderingar. Hur kommer det sig då att två minoritetsgrupper, boende i samma del av landet, under samma tidsperiod utsattes för olika former av minoritetspolitik? I slutet av 1800-talet spreds nationalistiska och socialdarwinistiska idéer i Europa och världen och detta kom även att få inflytande i Sverige. Idéer från raslig och kulturell socialdarwinism kom att påverka statens synsätt på samerna: språkdarwinistiska och nationalistiska idéer påverkade synen på de finskspråkiga tornedalingarna. Att man såg på samer och tornedalingar på olika sätt gav upphov till olika synsätt/förhållningssätt, som i sin tur gav upphov till olika former av minoritetspolitik: samerna skulle segregeras och tornedalingarna assimileras. Samerna var ämnade att vara nomadiserande renskötare av ett flertal olika skäl, de finsktalande tornedalingarnas nationella lojalitet och kulturella identitet ifrågasattes, därför skulle de försvenskas.