Riskhantering i stora anläggningsprojekt
En fallstudie av projekt Kiruna Ny Järnväg
Riskhantering är ett viktigt kompetensområde, samt ett av huvudämnena vid forskning inom projektledning. Riskhanteringsprocessen består av tre principiella steg: identifiera risker och möjligheter, bedöma riskerna utifrån deras betydelse för projektet, samt att reagera och bemöta de viktigaste riskerna. Riskhantering är av extra stor vikt vid ledning av anläggningsprojekt och projekt som innefattar flera organisationer eller entreprenörer. Detta beror på att osäkerheten, exempelvis inom områden som ansvarsfördelning, kommunikation, koordination och kontroll, ökar i projekt med flera aktörer. Formaliserade riskhanteringsprocesser är ovanliga och vidare studier krävs för att utveckla Best practice inom riskhantering, samt att anpassa projektledningsmetoder efter olika projekttyper. Mineralkoncernen LKAB har under lång tid bedrivit många och ofta stora anläggningsprojekt. Trafikverket genomför otaliga projekt varje år, vilka sträcker sig från mindre underhållsprojekt av befintliga anläggningar till stora komplexa projekt för att bygga nya anläggningar. I båda organisationerna är det vanligt att projekten innefattar flera olika entreprenörer och externa organisationer. Kiruna Ny Järnväg (KNJ) är ett stort anläggningsprojekt, vars huvudsyfte är att bygga en ny järnväg väster om Kiruna stad och gruvan. Projektet, vilket beräknas omsätta ca fyra miljarder kronor, genomförs gemensamt av LKAB och Trafikverket, där Trafikverket fungerar som projektägare medan LKAB finansierar hela projektet. För att säkerställa en väl genomförd riskhantering inom KNJ har en Riskhandbok tagits fram. Denna beskriver hur riskhanteringsprocessen ska genomföras: från planering av riskhanteringsprocessen till att genomföra riskbedömning, samt behandla och följa upp de risker som identifierats. Syftet med studien är att studera hur risker hanteras i stora anläggningsprojekt, både i teori och i praktik, för att ta fram förslag på Best practice. Examensarbetet innefattar en litteraturstudie som resulterat i en teoretisk referensmodell för hur riskhantering sker i stora anläggningsprojekt. Vidare har en fallstudie genomförts inom KNJ, vilken innefattar intervjuer och observationer inom projektet. En generell slutsats är att riskhanteringen inom KNJ fungerar bra och ger positiva resultat på projektets genomförande. Dock finns alltid möjlighet till ständiga förbättringar och studien har också resulterat i ett antal rekommendationer för hur Riskhandboken, samt den praktiska riskhanteringen i KNJ, kan förbättras. Dessa har genererats genom en jämförelse mellan den teoretiska referensmodellen och resultatet från fallstudien. Referensmodellen har även kompletterats med det empiriska resultatet och rekommendationerna, vilket resulterat i en modell för Best practice av riskhantering i stora anläggningsprojekt.