Risken för miljöskaderelaterade skador till följd av järnvägsdrift, ett ersättningsrättsligt perspektiv
Syftet med denna uppsats är att med hjälp av en ersättningsrättslig juridisk metod, med avstamp i en olycka vid järnvägsdrift, undersöka tillämpliga regler både i teori och praktik. Den praktiska delen av uppsatsen tar sin utgångspunkt i Göteborgs Hamn AB (GHAB) som verkar i Göteborgs hamn. I närheten av hamnen ligger Torsviken, ett naturskönt friluftsområde med unikt fågelliv som är beläget på Hisingen i Göteborg. Vid denna typ av transportverksamhet som utförs av GHAB finns det en risk att det sker en olycka. En del av GHAB:s arbete innebär därmed att försöka minimera denna risk genom säkerhetsinstruktioner, förebyggande arbete och utbildning av personalen. I uppsatsen ligger fokus på miljörelaterade skador, men även andra typer av skador som kan tänkas uppkomma till följd av en järnvägsolycka eller järnvägsdriften i allmänhet kommer att behandlas.Ett stort antal regler och regelkomplex kan tänkas aktualiseras till följd av en miljörelateradjärnvägsolycka. Beroende på tillämpligt regelverk kan de kallas sakskador, föroreningsskador,allvarliga miljöskador, eller miljöskador. Vem som har ansvaret att ersätta, avhjälpa eller vidta andra åtgärder för de skador som uppkommer är av betydelse, då företagen som är involverade i verksamheten måste vara medvetna om vilket ansvar de bär.Sammanfattningsvis kan sägas att slutsatsen av denna uppsats är att ett stort ansvar ligger den aktör som är innehavare av järnvägsspåren, vilket i förevarande fall är GHAB. Denna person har ett stort ansvar gentemot tredje man och har vissa möjligheter att avkräva ansvar från transportören. Genom såväl de befordringsavtal som sluts mellan järnvägsinnehavaren och transportören, och dels genom försäkringar kan den som enligt lag ansvarar för de skador som uppstår sprida och minimera risken att i slutändan stå för hela kostnaden för den uppkomna skadan.