Riskanalys - forcerat byggskede järnväg
RiskanalysRiskhanteringRiskidentifieringGrovanalysInfrastrukturBanverketForcerat byggskedeJärnvägJärnvägsbyggandeLedningsverktygHändelseträdRiskskattningRiskmatrisRiskanalysmodell
Det är av stor vikt vid järnvägsbyggande att kunna identifiera var risker kan uppstå och vilka konsekvenser dessa kan medföra på miljön. För att kunna hantera detta på ett bra sätt behövs ett systematiskt sätt att analysera riskerna, en så kallad riskanalys. Riskanalys handlar om att använda tillgänglig information för att beskriva och beräkna risker förknippade med ett givet system, vilket sedan ger ett underlag för värdering av risker och eventuella riskreducerande åtgärder. Riskanalysen utgör en del i riskhanteringsprocessen, vilken omfattar definition av mål och avgränsningar, riskidentifiering, bedömning av sannolikhet och konsekvens, värdering av risker, genomförande av riskreducerande åtgärder samt uppföljning och erfarenhetsåterföring. Under 2004 slog Banverket fast att det krävs en ny järnväg i Kiruna för att uppfylla de transportpolitiska målen samt de nationella miljökvalitetsmålen. Den befintliga järnvägen in till Kiruna stad kommer att behöva stängas 2012 vilket medför att projektet är mycket tidskritiskt. Detta i kombination med rådande klimatförhållande på platsen innebär att byggskedet kommer att vara mycket påskyndat vilket i sin tur leder till ökad risk för olyckor. Genom att göra en riskanalys för det forcerade järnvägsbygget i Kiruna vill Banverket att risker ska kunna identifieras och oönskade händelser undvikas. Riskerna ska identifieras och värderas under ett seminarium där personer med kompetens inom alla av projektets områden medverkar. Genom detta examensarbete ska ett underlag och metod tas fram för genomförandet av riskanalys samt förberedelser göras inför det kommande seminariet. Rapporten har fokuserat på vilken påverkan som det forcerade byggandet har med avseende på ökade risker för olyckor som leder till miljöskador. För att på ett effektivt sätt kunna genomföra seminariet rekommenderas metoden ?spånskiva?, vilket innebär ett spontant sätt att generera idéer och förslag. Metoden är speciellt lämplig eftersom den kunskap och information som är nödvändig för identifieringen och värderingen av risker är spridd på olika personer med skilda yrkesinriktningar. För att strukturera de idéer och förslag som framkommer under spånskivan är verktyget ?släktskapsdiagram? användbart. Detta verktyg är lämpligt då en stor mängd verbal information ska struktureras i närbesläktade grupper för att identifiera och beskriva problem och hitta bakomliggande orsaker. De risker som framkommit ska sedan värderas, vilket lämpligtvis sker med hjälp av riskanalysmetoden ?händelseträd?. Analysen utgår från en oönskad händelse och följer händelseförloppet framåt för att hitta möjliga konsekvenser av händelsen. De identifierade riskerna och dess konsekvenser ska sedan kombineras med sannolikheten att riskerna inträffar. För att kunna göra en fullständig beskrivning av risksituationen krävs att sannolikhet beräknas tillsammans med konsekvens. Detta kan göras genom att sannolikhet för, och konsekvens av, olyckshändelser uppskattas i olika kategorier och presenteras i en riskmatris. Matrisen gör det möjligt att grovt rangordna de olika skadehändelsernas risknivåer. Konsekvenser anges enbart med avseende på miljö och sannolikheten är baserad på de tre år som byggfasen är beräknad att ta. I rapporten har även en grovanalys utförts med avseende på riskidentifiering. För att kunna genomföra en riskidentifiering måste först en plattform för detta skapas genom att delar i byggfasen kartläggs. Detta har utförts, av projektgruppen, i form av litteraturstudier samt studiebesök vid Botniabanan och intervjuer av nyckelpersoner vid densamma. De slutsatser som grovanalysen av riskerna har gett är att vid ett forcerat byggskede ökar generellt sett alla risker på grund av att projektet är mycket tidskritiskt.