Resilient Design
Att öka resiliensförmågan i samhället genom integrering av ekosystemtjänster i översvämningshanteringen
Fysisk planeringSpatial planning - regional planningSpatial planning - local planningFysisk planering översvämningar klimatförändringen resiliens resilience resilient hantering ekosystemtjänster klimatanpassning
Översvämningar har potentialen att göra stora skador på sociala, ekonomiska och
ekonomiska aspekter i
samhället och antalet översvämningar har ökat i Sverige på senare tid. Naturens
miljöer klarar sig dock bättre
inför naturkrafter som översvämningar på grund av att ekosystemen utvecklats
under långa tidsperioder och är
anpassade till föränderliga förhållanden, till skillnad från människans urbana
miljöer. Naturens system är
resilienta. Människan har sedan tidigare hanterat översvämningar genom att
försöka stänga vattnet ute från
bebyggda miljöer men sedan 1990-talet har synen ändrats till att låta vattnet
ta den plats det behöver (kallas
integrerad översvämningshantering). Klimatanpassning har nu blivit allt mer
angeläget vid planering och
stadsutveckling. Med klimatanpassning menas i det här arbetet hur åtgärder
vidtas för att bättre hantera
klimatförändringens förväntade risker, inte att vidta åtgärder som minskar
påverkan av växthuseffekten.
Översvämningshantering är det specifika ämnesområdet som handlar om hur städer
bättre kan klara sig
igenom framtida översvämningsscenarion. Fysisk planering är ett instrument som
kommuner och andra
involverade aktörer kan använda sig av för att genom reglering av
markanvändningen minska och reducera
framtida risker och konsekvenser. Det här arbetet tar upp ett resilient synsätt
på översvämningshantering som
är nära besläktad med den integrerade översvämningshanteringen. Resiliens är
ett begrepp som endast funnits
inom forskarsamhället sedan 1973 och har genom internationella organisationer
fått en större roll i
klimatanpassningsfrågan. Resiliens är fortfarande ett tvetydigt begrepp som kan
innebära en mängd olika
saker beroende på vilken kontext det sätts in i. Det här arbetet har tolkat
några forskares och organisationers
syner av begreppet och funnit att en tidigare uppdelning av dess betydelse har
slagits samman till en mer
övergripande betydelse som medför större användbarhet som
översvämningsdesignkoncept. Resiliens i
översvämningssammanhang handlar om samhällets samlade förmåga att förebygga,
stå emot, absorbera och
hantera översvämningar och att i största möjliga mån behålla en nödvändig nivå
av samhällets funktioner,
samt att lära sig från händelserna för att uppnå utveckling och bättre
anpassningsmöjligheter till nästa
händelse, och slutligen om samhällets återhämtningsförmåga för att reparera
eventuella skador och återställa
eller återgågå till ett stabilt tillstånd.
En viktig del av resilient översvämningshantering handlar om att bättre
utnyttja naturens egna system som
redan är en del av naturens vattensystem. Ekosystemtjänster är sådana naturliga
funktioner som kan vara till
nytta för oss människor och ur översvämningssynpunkt har dessa användbara
riskminimerande egenskaper.
Det handlar emellertid lika mycket om att integrera ekosystemtjänsterna i
översvämningshanteringen som om
att skydda dom från människans påverkan och främja en god ekologisk hälsa.
Arbetet mynnar ut i en tolkning
av resiliensbegreppet och bidrar med tre principiella riktlinjer för resilient
översvämningshantering. Princip 1
handlar om tidsperspektivet kring översvämningshantering för att fånga upp
innebörden av resiliensbegreppet
före, under och efter en översvämning. Princip 2 handlar om integrering av
naturliga system och beskyddandet
av dessa. Princip 3 handlar om att översvämningshantering kräver ett
multidisciplinärt synsätt, att åtgärder
behöver vidtas på alla skalnivåer samt att samarbeten mellan aktörer i
utvecklingsprojekt är nödvändigt och
öppnar möjligheten för de föregående aspekterna.