Reproduktionsstyrning med hjälp av progesteronmätning i mjölkkobesättning
validering och tillämpning av en portabel ELISA mätare
Det finns en direkt koppling mellan den allt högre mjölkavkastningen hos våra mjölkraser SRB och SLB och vissa reproduktionsstörningar. Posten fruktsamhet är idag den största utslagsorsaken i kokontrollen. Högre produktionsnivåer leder till kortare och mer svårupptäckta brunster eller t o m till att brunst helt uteblir. Det tar också längre tid för kon att komma i brunst efter kalvning. Allra tydligast ses detta hos gruppen förstakalvare. Vikten av brunstpassning blir m a o allt större samtidigt som resurserna att utföra densamma blir allt knappare. Ett hjälpmedel vid brunstpassning och dräktighetsdiagnostik är mätning av P4 (progesterone) koncentrationer i mjölk och blod. Därför har vi i denna studie utvärderat och tillämpat ett portabelt och lättanvänt instrument baserat på ELISA teknik för mätning on-farm av P4. I vår försöksgrupp har det ingått kvigor och förstakalvare av raserna SRB och SLB (sammanlagt 95 djur). Eftersom användningen av nya reproduktionstekniker såsom embryotransfer (MOET) har stor betydelse i ett globalt perspektiv har vi även gjort P4 mätningar på kvigor som använts i ett standardiserat MOET program. Vår utvärdering av instrumentet har visat att mätnoggrannheten är tillfredställande för mätning av P4 i såväl serum, plasma som mjölk. Bäst resultat ses på prover tagna i plasma och serum. Vi har också sett att mätning vid dag 0 i brunstcykeln av P4 är ett bra komplement till andra metoder för att avgöra när insemination skall utföras. Mätningar av P4 på dag 0 och 20 i brunstcykeln har ett positivt samband med dräktighetsutfallet. Vi fann även att god embryomorfologi hade en positiv korrelation med förväntade progesterone profiler. Sammanfattningsvis kan sägas att reproduktionsstyrning m h a P4 mätning erbjuder ett gott komplement till andra hjälpmedel.