Repatriera Mera?!
En studie av hur svenska företag hanterar återvändande utlandsarbetande.
Bakgrund: I samband med en utlandsvistelse förekommer enligt litteraturen kulturchockar. Chocken kan uttryckas på många olika sätt, exempelvis genom oro, frustration, känsla av isolering, depression eller förvirring. Genom detta påverkas våra värderingar och referenser, något vi kanske inte uppfattar förrän vi återvänder till hemlandet och inser att vi blivit främlingar. Det är lätt att tro att det inte innebär några problem att återkomma hem igen. Många faktorer hinner dock förändras under tiden expatrien är borta, kanske mestadels småsaker vilka kvarvarande människor inte ens lägger märke till. Även i denna omvända riktning riskerar, enligt litteraturen, individen att stöta på en kulturchock. Förutom detta talas det om en oroväckande hög personalomsättning efter avslutade uppdrag. Syfte: Med utgångspunkt i aktuell befintlig teori om repatriation ämnar vi presentera ett enkelt tillvägagångssätt för repatriation, anpassat till den svenske repatrien. Metod: Studien utgör en fallstudie genomförd på fyra organisationer från både privat och offentlig sektor, i flera olika branscher. Empirisk data har samlats in med hjälp av 15 intervjuer, vilka analyserats för att besvara uppsatsens frågeställningar och syfte. Resultat: Vi ser inte repatriation som ett stort problem i svenska företag idag. Vi har funnit att våra respondenter skulle uppskatta viss typ av stöd under repatriationen, men de människor som åtar sig utlandsuppdrag är ofta självgående och internationella och förväntar sig egentligen inte någon hjälp från företaget. Vi har dock funnit centrala faktorer som kan underlätta och påskynda återanpassningen till hemlandet vid återkomsten.