Renens domesticering
Domesticeringsprocessen innebär bland annat en beteendemässig förändring hos djur genom avel och skiljer sig från tämjning då tamhet innebär att en individ under sin livstid lär sig beteenden som gör den hanterbar av människan. Syftet med det här arbetet är att ta reda på när, varför och hur renen blev domesticerad och ifall något annat djur hade kunnat ersätta renen som husdjur.
Renen (Rangifer tarandus), som lever i världens nordligaste delar, har varit en viktig födokälla för människan sedan stenåldern. Det finns bevis på att renen används som transport- och mjölkdjur sedan åtminstone 5000 år tillbaka, vilket kan vara början till dess domesticering. Vissa författare menar dock att det var först senare, på medeltiden när samerna började övergå till storskalig betesdrift (pastoralism), som domesticeringsprocessen började. Att man övergick till ett pastoralt system berodde främst på ekonomiska förändringar i Skandinavien och Ryssland. Då renar hålls utomhus året runt och inte nödvändigtvis kommer i direktkontakt med människor dagligen kan detta göra att de uppfattas som mindre domesticerade än andra husdjur.