Relationskonstruktionens betydelse i förskolan
Syftet med denna uppsats är belysa, problematisera och skapa förståelse för hur pedagoger i förskolan arbetar för att stärka barns relationsskapande. Frågeställningarna som vi vill ha svara på är: hur arbetar pedagoger för att främja relationerna mellan barnen och hur kommer pedagogernas tolkning och förståelse av kamratsocialisation till uttryck i det konkreta arbetet. För att få svar på dessa frågor gjorde vi en kvalitativ undersökning med fokusgrupp och observationer som instrument. Som teoretisk utgångspunkt har vi använt det sociokulturella perspektivet som betonar den interaktionistiska aspekten. Det innebär att samband mellan människan och hennes sociala värld studeras. Resultatet i studien visar att relationskapande är ett väldigt komplext område vilket innebär att pedagoger måste utgå från en rad olika perspektiv för att få en medvetenhet om dess vikt och betydelse för barns utveckling och lärande. Resultatet pekar också att pedagoger på den undersökta förskolan inte är fullt medvetna om sin egen rolls betydelse samt arbete i och för barnens relationsskapande. Det skall dock framhållas att pedagogerna har många goda intentioner men att villkor som exempelvis tid och stöd för att utveckla ett medvetet förhållnings- och arbetssätt i enlighet med läroplanen inte alltid är gynnsamma.