Redovisningens funktioner i kommunikationen mellan riskkapitalbolag och riskbolag
Syfte: Enligt Mellemvik måste redovisningen ses i sitt sammanhang och den beror av sin kontext, redovisningen får olika funktioner beroende på situationen. Detta ger att redovisningens funktioner uppkommer allteftersom arbetet i ett bolag fortskrider och då olika bolag arbetar på olika sätt och i olika situationer används även redovisningen på olika sätt. (Mellemvik et al. 1988) Syftet med denna uppsats är att identifiera redovisningens funktioner i användningen av riskbolagens redovisning i deras kommunikation med riskkapitalbolag. Metod: Uppsatsen har ett deskriptivt förhållningssätt, empirin utgörs av en fallstudie där tillvägagångssättet varit kvalitativt vid insamling och analys av data. Sex stycken semistrukturerade intervjuer genomfördes med två riskkapitalbolag och fyra riskbolag. Slutsatser: De olika riskbolagens redovisning används i lika omgivningar och enligt teorin så beror redovisningen på sin kontext, den är situationsanpassad och får sina funktioner därefter. Resultatet och analysen av empirin visade på att redovisningens funktioner var mycket lika mellan de olika riskbolagen och ofta var det även samma sorts aktiviteter som gav en viss funktion. Blanda annat återfanns en funktion som inte återges i teorin, redovisning som förutseende aktivitet: stora mängder redovisningsinformation tas kontinuerligt fram, inte för de används regelbundet utan för att informationen kan komma att behövas i framtiden. Denna uppsats styrker teorin om att redovisningen är situationsberoende, den påverkar och påverkas av sin kontext.