Redovisning av utsläppsrätter
Att göra rätt med sin rätt i det normlösa tillståndet
Majoriteten av världens länder undertecknade år 1992 Kyotoprotokollet där de enades om att kraftigt minska utsläppen av i första hand koldioxid. Europaparlamentet och Europeiska Unionens Råd beslutade att införa ett handelssystem med utsläppsrätter inom EU-området som 2005 inleddes med en treårig försöksperiod. IASBs akutgrupp IFRIC publicerade inför handelssystemets början ett förslag till hur företagen skulle redovisa sina utsläppsrätter, då det inte fanns någon rekommendation att följa. I juni 2005 drog emellertid IASB efter påtryckningar tillbaka förslaget, med följden att det idag inte finns några specifika regler för redovisningen. Syftet med denna uppsats är att analysera hur företag valt att hantera situationen i sina årsredovisningar för år 2005 samt hur redovisningen bör se ut i framtiden. De tre största elbolagen i Sverige, Vattenfall, E.ON och Fortum, valdes ut för studien. Vid sidan av granskningen av företagen intervjuades två revisorer med kunskap på området för att komplettera den teori som främst utgjorts av gällande regelverk och rekommendationer. Exempel på regler som varit intressanta för uppsatsen är IAS 38 Immateriella tillgångar och IAS 20 Statligt stöd. Frågan om huruvida netto- eller bruttoredovisning skall tillämpas har också aktualiserats. Slutsatsen blev att alla de studerade företagen valt olika redovisningsmetoder för utsläppsrätterna för redovisningsåret 2005, både vad gäller tillgångsklassificering och värdering, men då utsläppsrätterna i dagsläget utgör relativt små poster i balansräkningarna syns inga betydande skillnader i resultat och nyckeltal mellan företagen. Den metod som vi fann mest lämplig att tillämpa i framtiden baserar sig på bruttoredovisning utan resultatförskjutning mellan olika år, vilket nödvändiggör en omskrivning av IAS 38 och IAS 20.