Rast på en gymnasiesärskola
en fallstudie om rastens betydelse på gymnasiesärskolan utifrån det sociokulturella perspektivet
Denna fallstudies problemområde är en närmare granskning av en gymnasiesärskolans raster. Syftet med arbetet är att synliggöra en gymnasiesärskolas specialpedagogers, speciallärare samt elevers upplevelser kring rastens betydelse samt de aktiviteter som förekommer. Fallstudien presenterar också tidigare forskning kring raster samt forskning kring fysisk aktivitet. Den teoretiska ramen är det sociokulturella perspektivet som står i fokus vid granskning av det insamlade materialet i form av semistrukturerade intervjuer samt deltagande observationer. Resultatet visar att det finns en samstämmighet bland både elever och pedagoger (specialpedagoger/speciallärare) att rasten definieras i form av elevens egen tid till att kunna vila och återhämta sig mellan lektionerna. Rastens definition är även den tid under skoldagen då eleverna har störst möjlighet att välja aktiviteter som de vill sysselsätta sig med. Vidare visar resultatet att eleverna överlag önskade lugna raster med möjlighet till socialt umgänge samt möjlighet att kunna sitta i lugn och ro med sina datorer och mobiler. Fallstudien visar även att det förekom mest stillasittande rastaktiviteter som inte inbjöd till mycket fysiskt aktivitet och att det inte heller eftersöktes av eleverna. Vidare vid resultatgranskningen framkom det att utifrån det sociokulturella perspektivet var det inte alltför mycket samspel eller kommunikation som utspelade sig emellan eleverna under rasttiden.Fallstudiens konklusion är att eleverna överlag var nöjda med sina raster och inte hade något större behov av förändring inom området. Samtidigt visar fallstudien att det behövs ytterligare forskning kring raster och även i kombination med fysisk aktivitet inom gymnasiesärskolan.