Räddningstjänstens beredskap i Västerbottens glesbygdskommuner
ett bedömningsunderlag
På grund av det rådande ekonomiska klimatet tvingas många kommuner till besparingar och nedskärningar av personalresurser. Detta gör att kommunen även i många fall ser över möjligheten att anpassa Räddningstjänsten. Då det är Länsstyrelsen uppgift att granska kommunernas räddningstjänstorganisation så efterfrågade de en rapport över situationen i Västerbottens glesbygdskommuner. Av intresse var hur den operativa beredskapen ser ut, hur det förebyggande arbetet bedrivs och hur beredskapen står sig i förhållande till andra kommuner med liknande förutsättningar. Arbetet avgränsades till att undersöka Storuman kommun och Vilhelmina kommun då dessa per definition är glesbygdskommuner och har länets största skidorter, vilket betyder att antalet personer som befinner sig på dessa orter mångdubblas under vissa perioder av året. Dessutom har Vilhelmina kommun precis omorganiserat sin räddningstjänst medan Storuman kommun kan tvingas till detta. Statistik visar att både Storuman kommun och Vilhelmina kommun har en positiv olyckshistorik där larmen är relativt få och de flesta larm är antingen automatlarm eller mindre olyckor. Riskerna i kommunerna är lika där de flesta industrier och de flesta kommunala servicemöjligheterna är koncentrerade till centralorten. Gemensamt för skidorterna är att där finns hotell, stugor och viss livsmedelshandel. På vissa finns även viss kommunal service. Dessutom är insatstiderna till vissa invånare i kommunen långa. Både Storuman och Vilhelmina kommun har tagit hänsyn till de långa insatstiderna. Kommunerna har införskaffat lättare, snabbare bilar som kan göra en första insats och skillnader i insatstider jämfört med den sedvanliga släckbilen har beräknats av båda kommunerna. Vad gäller personalresurser förlitar sig kommunerna till stor del på frivillig personal såsom fri inryckning och räddningsvärn. Inga extraresurser tilldelas skidorterna vid högsäsong. Rökdykning i skidorternas närområde kan idag ske i Storuman kommun men inte i Vilhelmina kommun, utan där krävs förstärkning antingen i form av frivilliga resurser eller i form av förstärkning från centralorten, vilken ligger på ett stort avstånd. Detsamma skulle gälla Storuman kommun vid en eventuell nedskärning enligt förslag. Vad gäller det förebyggande arbetet så bedriver Storuman och Vilhelmina kommun tillsyn enligt lagen. Båda kommunerna erbjuder företag och organisationer att utbildas i brandskydd. Storuman har ingen speciell information ut mot allmänheten medan Vilhelmina koncentrerar sitt förebyggande arbete mot skolan där elever i olika årskurser informeras om brand och risker. Vid en jämförelse där de studerade kommunerna jämförs med kommuner med liknande omständigheter, i Storumans fall Älvdalen kommun och i Vilhelminas fall Arvidsjaur kommun, visar det sig att de studerade kommunerna i nuläget är på samma nivå vad gäller operativ beredskap. Bemanningen skiljer sig lite åt men detta beror på orters storlek och geografiska läge i kommunen. Alla fyra kommuner klarar av mindre olyckor med grundbemanningen men för rökdykning kan det krävas förstärkning i områden längre ifrån centralorten. När det gäller förebyggande arbete skiljer sig kommunerna åt. Älvdalen kommun ligger längre fram i det arbetet än Storuman och Vilhelmina, framförallt vad gäller skidorterna och förebyggande arbete ut mot invånare där insatstiden är lång.