RES-direktivets implementering och integrering i svensk politik
RES-direktivetFörnybar energiSkogsbrukNaturvårdKlimatEnergiPolicyMålkonflikterSynergierMulti level governanceEnvironmental policy integrationIntegreringImplementering
RES-direktivet antogs av EU under 2009 i syfte att öka Europas totala andel förnybar energi till 20 procent. Sverige tilldelades en kvot på 49 procent och regeringen valde att höja målet till 50 procent. Vid ökad användning av förnybar energi kan målkonflikter uppstå. De förnybara resurserna kan exempelvis användas i andra syften vilket skapar konkurrens. Energiomställningen beskrivs som en intstitutionell utmaning som kräver politisk vilja och svåra avvägningar. Syftet med studien är att analysera den vertikala och horisontella implementeringen och integreringen av RES-direktivet i svensk politik. Därefter undersöks potentiella målkonflikter och synergimöjligheter. Multi level governance (MLG) och Environmental policy integration (EPI) är de teoretiska ansatser som används i den kvalitativa policyanalysen. Studien avgränsas till att undersöka hur en ökad produktion av bioenergi påverkar andra politikområden och är en anledning till att skogs-, naturvårds-, klimat- och energipolicy analyseras. Biomassa är en förnybar resurs som används till mer än energi och påverkas redan av policymål. Det nya energimålet (RES) kan således hamna i konflikt med tidigare mål. Integreringen av energimålet går att spåra i den svenska handlingsplanen och det sker en integrering på flera nivåer och till olika politikområden (MLG). Den vertikala integreringen är tydligare i förhållande till den horisontella, men energimålet återfinns i ett stort antal policyområden. De studerade politikområdena har sina separata ansvarsområden men det går att se en överskridande målbild. Inom och mellan de olika politikområdena identifieras målkonflikter och synergimöjligheter. Konkurrensen om biomassan leder till konflikter mellan exempelvis produktionsmål och miljömål. Alla politikområden efterfrågaren skogstillväxt eller återväxt men agendan för biomassan och markanvändningen skiljer sig delvis beroende på vilket politikområde som betraktas. Skogspolitiken har ett jämställt mål för produktion och miljö som även skapar målkonflikter internt. Klimat- och energipolitiken vill minska koldioxidutsläppen med hjälp av en ökad biobränsleproduktion men även genom att bevara skogen (intern målkonflikt). Naturvårdspolitiken vill bevara skogen och den biologiska mångfalden men de vill även arbeta för klimatet genom att öka andelen förnybar energi, vilket är ett exempel på en synergimöjlighet mellan klimat/energi- och naturvårdspolitiken. Detfinns flera miljövärden och varierande prioriteringar, men även samverkande mål mellan politikområdena. Trots en lyckad måluppfyllelse av energimålet återstår risken för att det blir svårt att nå högre satta mål i framtiden.