Produktvalsprincipen efter REACH
Kemikaliehanteringen hänger samman med flera av vår tids största miljöhot. EU har i flera år arbetat för att få till stånd en sammanhållen och gemensam lagstiftning på kemikalieområdet och detta arbete är nu i slutfasen. En omröstning angående det nuvarande förslaget kommer att hållas i Europaparlamentet den 13 december. REACH, som står för Registration Evaluation and Authorization of Chemicals, kommer på många sätt att innebära en skärpning av kemikalieregleringen inom unionen. Det finns dock stridsfrågor, den kanske allra största gäller substitutionsregelns utformning i förslaget. Mycket pekar på att den slutliga utformningen av regeln kommer att skilja sig avsevärt från den produktvalsprincip som återfinns i miljöbalken. Syftet med denna uppsats var därmed att utreda huruvida och i vilken mån miljöbalkens produktvalsprincip kommer att vara tillämplig efter genomförandet av REACH. Däremot behandlades inte övriga aspekter och konsekvenser av REACH:s genomförande. Utredningen genomfördes med hjälp av traditionell juridisk metod, det vill säga rättskällestudier. Eftersom studien delvis behandlade lagstiftning som ännu ej trätt ikraft var materialet på området mycket begränsat och jag var därför tvungen att använda mig av material från politiska organ, intresseorganisationer och media. Analoga tolkningar har utgjort en betydande del av rättsutredningen då praxis och doktrin ofta inte behandlade REACH utan liknande konflikter och frågeställningar. Den inledande delen av uppsatsen ägnades åt att beskriva kemikalieproblematiken ur ett naturvetenskapligt perspektiv, detta för att ge läsaren en ökad förståelse för behovet av en skarp och sammanhållen lagstiftning på kemikalieområdet.