Process- och riskanalys vid positionering av tunnelsalvor
Vid tunnelbyggande i infrastrukturprojekt är tid- och prispressen oftast stor och om tunneln avviker från den planerade layouten får detta stora konsekvenser både för ekonomin och för tidsplaneringen för projektet. Gruvföretag har normalt inte samma kvalitetskrav på tunneldrivningen som entreprenadföretag inom infrastrukturprojekt. För gruvnäringen kan felaktig positionering av borriggen innebära ökande gråbergsinbladning, ökande malmförlust och stabilitetsproblem. Vid tillredning påverkar positioneringen lutning, kurvor och tvärsnitt på framtida transportvägar. Överberg och korrigering av feldrivna salvor försenar indriften och höjer kostnaderna. Eftersom kraven och förutsättningarna är så olika mellan entreprenad- och gruvföretag är det av intresse att se hur de olika företagens borrningsprocesser är utformade och hur företagen handskas med risker rörande kvalitet. Syftet med examensarbetet har varit att öka kunskapen om processer kring positionering av tunnelsalvor för att utifrån dessa kunna upptäcka kvalitetsrisker. Målen med examensarbetet har varit att (i) identifiera och beskriva olika metoder för positionering av tunnelsalvor samt olika metoder för riskanalys och processanalys, (ii) jämföra fördelar och felrisker vid användande av de olika metoderna för positionering av tunnelsalvor genom att studera ett antal utvalda företags borrningsprocess, (iii) identifiera behov av ingångdata och kontroller i borrningsprocessen för att eliminera kvalitetsrisker och därmed kartlägga hur processen för positionering av tunnelsalva ska vara utformad för att positioneringsmetoden ska fungera. Arbetet inkluderade en litteraturstudie av olika process- och riskanalysmetoder, varav ett antal metoder som är tillämpbara på det aktuella fallen valdes ut för en fördjupad studie. I litteraturstudien ingick även en del där olika metoder för navigering av borriggar beskrivs. Tre företag studerades dessa var Boliden Mineral AB, Skanska Sverige AB och Oden Anläggningsentreprenad AB. Dessa företag nyttjar olika metoder för att positionera borriggarna. Bolidens borriggsoperatörer positionerar borriggen med hjälp av en totalstation och ett riktbesked. Oden använder sig också av en totalstation med vilken en mättekniker bestämmer borriggens position. Skanska nyttjar tunnellaser vid navigering av borriggen och därigenom behöver borriggsoperatören information från mätteknikern om den exakta positionen på gaveln. Till process- och riskanalysen valdes intervjuer som verktyg för datainsamling. Data sammanställdes sedan i flödesscheman som visade varje företags process för att positionera tunnelsalvor. Fiskbensdiagram ritades upp där de risker som kan leda fram till att tunneln kan hamna på en felaktig position redovisades. Utifrån jämförelsen kan det utläsas att Boliden inte har samma kontroll på sin tunneldrivning som entreprenadföretagen har. Entreprenadföretagen är även duktigare på att nyttja de loggar som borrningen ger och kan därigenom kontrollera om borrningen utförs enligt de givna borrplanerna. Personen som utför de olika stegen i processen skiljer sig också mellan de olika företagen. Oden och Skanska använder sig av mättekniker betydligt mer frekvent än vad Boliden gör. Som resultat av studien lämnas följande förbättringsförslag: ? Se till att korrekt information finns i borriggarna och att rutiner kring informationsflödet fungerar felfritt. ? Direkt datakommunikation mellan borrigg och planeringsavdelningen kan vara ett sätt att försäkra sig om att korrekt information överförs och uppdateras. ? Motivera borriggsoperatörerna om vikten av att navigera borriggen vid varje salva. ? Utbildning och kontroller av borriggsoperatörernas kunskaper bör utföras med vissa intervaller. Om navigering av borrigg och informationsflödet mellan planeringsavdelning och borrigg fungerar kommer kvaliteten på tunneldrivningen att hållas på en hög och jämn nivå.