Privata skogsägares inställning till naturvårdsklassade bestånd i gröna skogsbruksplaner
De första gröna skogsbruksplanerna kom på mitten av 90-talet som ett svar på jämställandet av miljö- och produktionsmålen i skogsvårdslagen. Antalet gröna skogsbruksplaner har sedan dess stadigt ökat, vilket tydligt kan ses hos Södra skogsägarna som år 2013 hade gröna skogsbruksplaner som täckte mer än hälften av medlemsarealen. En viktig del i gröna planer är målklassade bestånd; naturvård orört (NO) och naturvård med skötsel (NS). I studien undersöktes skogsägares inställning till naturvårdsklassade bestånd i gröna skogsbruksplaner. Hypotesen var att skogsägare skulle vara negativa till naturvårdsklasserna och främst ha dessa för att bli certifierade. Underlaget för studien bestod av 15 telefonintervjuer och fristående från dessa gjordes 28 analyser av skogbruksplaner, från skogsägare vars två senaste skogsbruksplaner var gröna planer utförda av Södra. Majoritet av de intervjuade ansåg sig varit aktiva vid målklassningen av bestånd och tyckte inte att certifieringens krav på 5 % avsättning av produktiv areal var för högt. Avsatt areal i plananalysen var 8,7 % i medeltal. Trots att certifiering är en motivation till frivillig avsättning skulle 14 av 15 skogsägare ha naturvårdsbestånd även om det inte var ett krav för certifiering. Analysen av skogsbruksplanerna visade en generell ökning av andelen naturvård i de 28 senaste planerna. Detta tyder på att skogsägare har en positiv inställning till naturvårdsklassade bestånd i gröna skogsbruksplaner, men ju större betydelse skogen hade för ekonomin desto mer negativ inställning hade skogsägaren till naturvård.