Prisbildning för småhus med låga byggnadsvärden
En undersökning i Sandvikens kommun
Studiens syfte är att beskriva några klasslärares uppfattningar om hur stödet kan se ut till de elever som befaras inte nå målen i svenska som andraspråk i skolår tre på grund av bristande språkkunskaper. För att undersöka detta har jag utgått från frågeställningarna:Vilket stöd upplever lärarna att de kan ge dessa elever i klassen? Vilket stöd upplever lärarna att dessa elever får av speciallärare och lärare i svenska som andraspråk? Hur beskriver klasslärarna att deras samarbete med andra lärare på skolan ser ut kring dessa elever? Samt vilka stödåtgärder beskriver lärarna att de kan formulera i dessa elevers åtgärdsprogram? Studien bygger på intervjuer med fem klasslärare som arbetar på tre olika skolor. Majoriteten av eleverna på dessa skolor har ett annat modersmål än svenska. Intervjuerna har analyserats utifrån en sociokulturell ansats.Resultatet visar att: Stödet till dessa elever såg olika ut på de tre olika skolorna där lärarna arbetade. Det skilde sig både i grad av medvetenhet om sociokulturellt stödjande språkundervisning hos klasslärarna och i organisationen kring de elever som behövde mest språkligt stöd. Organisationen av olika lärarkategorier kring de elever som fick språkligt stöd skilde sig beroende på om lärarna och skolorna praktiserade ett sociokulturellt stödjande arbetssätt i klasserna. Det fanns också ett samband mellan ett sociokulturellt sätt att se på språkundervisning och ett relationellt sätt att se på specialundervisning. Avsaknaden av sociokulturellt arbetssätt ledde till mer kompensatoriska stödåtgärder. Bedömningen av vilka elever som skulle läsa mot kursplanen i svenska som andraspråk och urvalet av vilka elever som skulle få arbeta i liten grupp hos en lärare utbildad i svenska som andraspråk såg olika ut både mellan lärarna och mellan skolorna. Det var vanligt att lärarna talade om svenska som andraspråk som stödundervisning. Åtgärdsprogram användes inte som ett arbetsverktyg för att planera en mer sociokulturellt stödjande undervisning för de elever som behövde språkligt stöd. En slutsats som jag drar är att om lärare på ett medvetet sätt använder sociokulturellt grundade arbetssätt i sin undervisning i klassen skulle det kunna leda till att färre elever behöver få stödundervisning utanför klassens ram. Detta för att sociokulturellt perspektiv på undervisning i andraspråk leder till ett mer relationellt perspektiv på specialundervisning.