Principen novus actus interveniens
Vem bär ansvaret för skadan? En undersökning av brytandet av kausaliteten i den svenska och engelska skadeståndsrätten
Uppsatsens syfte är att klargöra vad principen novus actus interveniens innebär. Principen kan möjliggöra att det skadeståndsrättsliga ansvaret begränsas och upphävs för den initiala skadevållaren, om en utomstående tredje man medverkar eller orsakar en skadas inträffande. Med hjälp av principen novus actus interveniens bryts orsakssambandet och den tredje mannen övertar ansvaret för skadan som inträffat. En skada som orsakas av extraordinära naturhändelser eller av den skadelidande själv kan också medföra att principen novus actus interveniens kan appliceras. Det råder oklarheter om principen utgör gällande rätt i Sverige och därmed jämförs rättsläget avseende principen novus actus interveniens med den engelska skadeståndsrätten. Inom den engelska rätten har principen tillämpats i praxis och den nämns även i den engelska doktrinen. Framställningen grundas huvudsakligen på material som hämtats från doktrinen och praxis i svensk och engelsk rätt. För att en mellankommande handling ska kunna bryta orsakssambandet uppställs vissa krav, bland annat ska handlingen ha varit oförutsebar och ha företagits med minst vårdslöshet. En klar formel för hur principen kan tillämpas existerar inte, utan det beror på omständigheterna i varje enskilt fall. Principen novus actus interveniens nämns inte vid sitt latinska namn i den svenska doktrinen, men det framkommer resonemang i den svenska doktrinen och det finns praxis som kan härledas till principen. Därmed kan det konstateras att det inte är omöjligt att principen kan komma att användas, trots att de svenska domstolarna har ett restriktivt förhållningssätt mot principen.