Prevalens och incidens av insulinbehandling hos
tablettbehandlade typ 2-diabetiker
en jämförelse mellan
Sveriges landsting
Diabetes är en av de stora folksjukdomarna och i Sverige beräknas det finnas minst 350 000 människor med diabetes. Typ 2-diabetes är den vanligaste formen och utgör cirka 90 % av alla diabetesfall. Diabetes är förenat med många följdsjukdomar och för tidig död. Detta ger upphov till betydande samhällskostnader. Socialstyrelsen har utformat nationella riktlinjer som ska ligga till grund för vårdprogrammen i respektive landsting. För att följa hur diabetesvården fungerar i landet så finns ett Nationellt Diabetesregister (NDR). Det är frivilligt för både patient och behandlande läkare att delta och rapportera till registret. 2005 registrerades enbart 35-40 % av det uppskattade antalet patienter med diabetes i Sverige. Detta gör att det är svårt att veta om de nationella riktlinjerna verkligen följs och hur prevalens- respektive incidenssiffran för diabetes ser ut i Sverige. Sedan 1/7 2005 har Sverige Läkemedelsregistret som innehåller individdata för alla läkemedel som köpts mot recept på svenska apotek. Detta ger möjlighet till att se hur många individer som har förskrivet ett visst läkemedel och använda det som ett mått på prevalens och incidens av läkemedelsbehandlad sjukdom. Syftet med denna studie är att studera om prevalens och incidens av insulinbehandling hos typ 2-diabetiker som behandlas med perorala diabetesläkemedel skiljer sig mellan landstingen i Sverige. Patientdata i studien kommer från läkemedelsregistret. Genom att räkna ut antalet patienter/tusen invånare, för respektive landsting, som under perioden 1/7 2005 ? 31/12 2005 köpt perorala diabetesmedel mot recept och sedan under perioden 1/1 2006 ? 31/12 2006 minst en gång köpt insulin mot recept kan prevalensen jämföras. Incidensen räknas ut som Waiting-time- distrubution. Både prevalens och incidens av insulinbehandling hos tablettbehandlade typ 2-diabetiker skiljer sig mellan de olika landstingen i Sverige. Totalt har 60 291 stycken typ 2-diabetiker kombinationsbehandling och av dessa påbörjade 12 036 stycken (20,0 %) sin behandling under 2006. Vid jämförelse av prevalensen i åldersgrupperna 45-64 år, 65-74 år respektive 75-84 år är det 1,7 gånger vanligare med kombinationsbehandlig i det landsting som har det högsta (Västernorrland, Gotland respektive Uppsala) jämfört med det lägsta (Halland, Halland respektive Skåne) antalet patienter/tusen invånare. I åldersgruppen 85- år är skillnaden i prevalens den att det är 2,2 gånger vanligare med kombinationsbehandling i Uppsala än i Skåne. För incidensen är det större variationer. I åldersgruppen 45-64 år är det 2,6 gånger vanligare med insatt insulinbehandling i Gävleborg än i Halland. I åldersgruppen 65-74 år är det nästan 4 gånger vanligare med insatt insulinbehandling på Gotland än i Kronoberg. I åldersgruppen 75-84 år är det i Västernorrland 2,4 gånger vanligare med insatt insulinbehandling än i Halland. I åldersgruppen 85- år är det 4,4 gånger vanligare med insatt insulinbehandling i Jämtland jämfört med på Gotland. Denna studie visar att det förekommer skillnader i prevalens och incidens av insulinbehandling hos tablettbehandlade typ 2-diabetiker. Faktorer som kan påverka är incidens, duration, läkartäthet, förskrivningsmönster, befolkningens ålder, kost, brist på motion, compliance av tablettbehandlingen samt ärftlighet.