Plan- och bygglagen & miljöbalken
konflikt och samverkan
Plan- och bygglagen reglerar den fysiska planeringen och kontrollen av bebyggelse. Miljöbalken är den centrala lagstiftningen inom miljöområdet. Dessa gäller parallellt och det finns många situationer där det blir antingen en konflikt eller en samverkan dem emellan. Vid kontakten mellan de båda är ofta viktiga intressen inblandade, miljö- och samhällsintressen, och vid intresseavvägningen som innefattas i kontakten får ofta ett av dem stiga åt sidan för det andra. Syftet med uppsatsen är att identifiera kontaktytorna mellan plan- och bygglagen och miljöbalken, inom fyra regelområden: hushållningsbestämmelser, miljökonsekvensbeskrivningar, miljökvalitetsnormer och hänsynsregler. Identifieringen ska ligga till grund för en undersökning om kontaktytorna leder till konflikt eller samverkan och vad det innebär för rättstillämpare och rättssubjekt. Syftet är också att undersöka om Sverige uppfyller MKB-direktivet. Identifieringen sker genom en komparativ studie av regelverken och kontakternas konsekvenser redovisas. De resultat som är mest påtagliga är att kommunens intresseavvägning erbjuder stora möjligheter till skönsmässiga bedömningar, att tillstånd till miljöfarliga verksamheter kan ta lång tid samt att delar av MKB-direktivet inte uppfylls av svensk lag. Även det miljösyfte som miljöbalken eftersträvar får alldeles för litet utrymme vid planärenden p.g.a. oklarheterna kring lagstiftningarnas samordning.