Petterssons sjunde symfoni
en jämförelse mellan formen i Allan Petterssons symfoni nr 7 och Gustav Mahlers symfoni nr 9, sats 1
Olsson, Per-Henning: Petterssons sjunde symfoni. En jämförelse mellan formen i Allan Petterssons Symfoni nr 7 och Gustav Mahlers Symfoni nr 9, sats I. D-uppsats i musikvetenskap, ht 2001. Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet.Uppsatsen syftar till att belysa Allan Petterssons symfonikomponerande, med avseende på form. Detta görs genom en jämförelse mellan Pettersson och Gustav Mahler. Mahler tas ofta upp i samband med Pettersson, varför jag har funnit det intressant att undersöka relationen mellan tonsättarnas musik. I uppsatsen jämförs formen i Petterssons Symfoni nr 7 med formen i Mahlers Symfoni nr 9, sats I.I uppsatsen tecknas en bakgrund till Pettersson, och de båda verken presenteras översiktligt. I uppsatsens centrala kapitel, "Jämförelse", diskuteras och jämförs verkens form.Både Mahlers Symfoni nr 9, sats I och Petterssons Symfoni nr 7, har en form som är flertydig. Men flertydigheten innebär olika saker: Första satsen av Mahlers Symfoni nr 9 är dubbeltydig, den kan tolkas antingen som en dubbelvariation eller en sonatform, medan det i Petterssons Symfoni nr 7 till och med kan diskuteras vilka symfonins huvudavsnitt är.Om man jämför med formen i tidigare symfonier (av t.ex. Beethoven och Brahms), är ordningen i både Mahlers Symfoni nr 9, sats I, och Petterssons Symfoni nr 7 uppbruten. När Mahler skrev sin nionde symfoni var vanligen första satsen i sonatform, och dubbeltydigheten var kanske för honom ett sätt att skriva någonting nytt. Pettersson har till och med uttryckt tanken om en ny form: "No one in the 50's noticed that I am always breaking up the structures, that I was creating a whole new symphonic form". Det är svårt att enkelt beskriva formen i Petterssons Symfoni nr 7. Formen är upplöst, tonsättaren har "brutit upp strukturerna". Men det går att även i Petterssons Symfoni nr 7 se spår av sonatformen. Avsnitt av Petterssons symfoni fyller samma funktion som delar av sonatformen. Och man kan hitta grundläggande idéer (något som kan kallas "formfunktioner") från sonatformen: en polarisering etableras i början, den intensifieras i mitten, och upplöses i slutet.Hos Mahler finns sonatformen kvar, men satsen kan även tolkas som en dubbelvariation. Hos Pettersson är det inte lika tydligt, men sonatformen finns kvar i form av "formfunktioner", grundläggande idéer.