Perspektiv på pedagogisk dokumentation med video
Jag följde under ett par månader ett antal elever och studenter i ett projekt som pågick under hösten
2007. Utifrån en diskussion om dokumentation och maktutövning som bygger på en Foucaultsk
förståelse av makt- och diskursbegreppen tog jag fram en modell för pedagogisk dokumentation med
video där dokumentationens form och innehåll bestämdes av den som blev dokumenterad: två av tio
elever och två av fyra studenter fick i uppgift att spela in en minut videofilm om dagen som
dokumentation av ett veckolångt projekt. Dessa filmer, samt observationer av arbetet under
projektveckan, ligger till grund för en utvärdering av metoden, samt en analys av vilka maktstrategier
som använts av aktörerna inom den diskurs projektet utgör.
Metoden visade sig svår att förankra hos deltagarna och ansatsen att låta dem styra över materialet
blev svårare att förverkliga än jag föreställt mig. För en bredare uppslutning i den avslutande
gruppdiskussionen hade jag i efterhand velat engagera fler än fyra av deltagarna i dokumenterandet.
I analysen av hur makt utövades mellan grupper i projektet fann jag att studenterna ofta använde vad
som kan kallas för ett problemformuleringsprivilegium för att styra arbetet, och att de vid behov
legitimerade det genom att låna in argument från utanpåliggande diskurser, främst från skolans värld.
Eleverna, som saknade problemformuleringsprivilegiet, svarade med att göra motstånd genom bland
annat arbetsvägran.