Pedagogiska kullerbyttor och barns syn på det osynliga
Uppsatsen behandlar sex och nioåriga barns tankar om materians byggnad och omvandling efter att de givits möjlighet att delta i en gemensam undervisningssekvens. Barnens tankar har belysts i förhållande till ett i uppsatsen redovisat skolutvecklingsprojekt. En intervju med vardera åtta barn har genomförts och analyserats. Studiens resultat visar de sex- och nioåriga barnens kvalitativt skilda sätt att förstå grundläggande begrepp för en ekologisk förståelse. Partikelbegreppet, dvs. atomerna, har haft stor genomslagskraft, kol och syreatomerna, som delar av koldioxiden i luften, syre och väteatomerna, som delar av vattenmolekylen. Resultatet indikerar att drama kan vara ett kraftfullt pedagogiskt verktyg. Samtliga barn har bl.a. givits möjlighet att som olika typer av atomer iklädda ?atomtröjor? krypa genom tunnlar föreställande rötter och kliva genom rockringar föreställande klyvöppningar, för att på det gröna bladet omvandlas från ett ämne till ett annat. Barnen visade stor förmåga att ta till sig nyckelkunskaper för att bygga upp en ekologisk förståelse. Den studie som presenteras bygger på ett variationsteoretiskt synsätt där innehållet är fokus. Vad någon ska förstå och hur någon förstår innehållet är det centrala.