Parkerad biologisk mångfald
utveckling av biologisk mångfald på parkeringsytor i Uppsala
Dagens stora städer byggs allt tätare och ofta är det gröna områden såsom parker och skogsdungar som
får ge vika när nya hus och vägar ska ges utrymme. Den biologiska mångfalden i staden är dock beroende
av dessa fredade platser. Möjligheten att kunna färdas mellan och genom bebyggda områden i så kalllade
spridningskorridorer stärker både växt- och djurpopulationers förmåga att överleva. Syftet med denna
uppsats är att ge förslag på hur man kan utveckla biologisk mångfald på parkeringsytor i Uppsala stad. I
arbetet undersöks vilka parkeringsytor Uppsala kommun äger samt på vilket sätt dessa kan utvecklas till
spridningskorridorer som förstärker kommunens grönstrukturplan. Studien omfattar även gestaltning av ett
förslag på hur en parkeringsyta kan utformas för att främja biologisk mångfald. Genom en inventering av
de kommunala bolagens fastighetsförteckningar identifi erades parkeringsytor större än 130 m2, lokaliserade
inom Uppsala stad. Inventeringen utgjorde grunden till en parkeringsplan där ett antal parkeringsytor
pekas ut, som tillsammans kompletterar Uppsala kommuns grönstrukturplan på ett sådant vis att de formar
spridningskorridorer eller bidrar med grönska på utvalda platser i närheten av existerande spridningskorridorer.
Sex områden identifi erades där parkeringsytor på ett fördelaktigt sätt bidrar till Uppsala kommuns
grönstrukturplan och förstärker befi ntliga spridningskorridorer. Genom en litteraturstudie söktes även kriterier
för vad som främjar biologisk mångfald. Kriterierna kunde sedan tillämpas i en exempelgestaltning.
Exempelgestaltningen ger förslag på hur parkeringsytors växtlighet kan utformas i skikt, vilket möjliggör
ett varierat urval av växter, där väderstrecken beaktas på lämpligt sätt. Som komplement till gestaltningsförslaget
togs en materiallista fram, anpassad för de olika skikten. Listan förtecknar dels växter som främjar
insekter och fåglar, dels markmaterial med god bärighet och genomsläpplighetsförmåga. Exempelvis är
ädellövträd, murar och torrängar fördelaktiga att plantera och anlägga i soligt läge, medan täta buskage,
stenar, diken och fukttåliga växter är lämpliga att placera i skuggiga lägen. Studien visar att en utveckling
av Uppsalas kommunägda parkeringsytor skulle tillföra sex områden med funktion som spridningskorridorer
till kommunens grönstrukturplan. Detta skulle förbättra mikroklimatet på de utvalda platserna och lokalt
bidra till spridning av arter samt utgöra miljöer där framförallt fåglar och insekter kan fi nna föda och skydd.
Exempelgestaltningen visar att det är relativt lätt att anlägga parkeringsytor som främjar biologisk mångfald.
De föreslagna arterna är dessutom härdiga och lättskötta. De aktuella markmaterialen är enkla att få
tag i och är även hållbara, vilket ger en robust yta där skötselintensiteten kan vara låg. Det är dock svårt att
avgöra vilka ytor som borde inkluderas vid en eventuell omdaning, eftersom informationen kring de kommunägda
bolagen ofta är sparsam och svårtolkad. Lokaliseringen och omfattningen av kommunens parkeringar
var därför problematiska att reda ut. En mer omfattande studie, med platsbesök, hade varit nödvändig
för att få en mer exakt bild. Man kan dock säga att även ett litet tillskott av grönska bidrar till ett svalare
mikroklimat och högre luftrening. En utveckling av parkeringsytor, oavsett storlek, kan bidra till trevligare
miljöer ur en estetisk synvinkel samt hållbarare platser ur ett biologiskt perspektiv. Det överordnade argumentet
för att arbeta med parkeringsytor är dock att konventionen om biologisk mångfald är undertecknad,
där Sverige har åtagit sig att främja bevarandet och förhindra utarmningen av den biologiska mångfalden.