Overkliga objekt-verkliga pengar. Något om hanteringen av virtuella resurser.
I takt med att allt fler människor spenderar allt mer av sin tid i virtuella världar har efterfrågan på virtuella föremål växt i explosionsartad takt. Den ökade efterfrågan har i sin tur föranlett ett marknadsmässigt genomslag för virtuella objekt, en växande kategori människor anser det inte längre vara en främmande tanke att betala riktiga pengar för overkliga objekt. Att virtuella föremål erhållit ett reellt värde har dock samtidigt skapat en ny rättslig konfliktyta; när man har betalat tusentals kronor för sitt virtuella svärd ligger det nära till hands att man efterfrågar samma egendomsskydd som för ett riktigt svärd. Juridiken har emellertid inte hunnit ikapp verkligheten. I dagsläget hanteras virtuella föremål endast som en integrerad del av de olika program som utvecklare av virtuella världar tillhandahåller. Användare av virtuella världar ges genom licensavtal rätt att utnyttja programvaran och erhåller i samband med avtalsingången ett konto till vilket de virtuella föremålen knyts. I licensavtalen förbehåller sig utvecklarna samtidigt all rätt till de virtuella föremål som eventuellt existerar.I syfte att introducera och problematisera den förevarande hanteringen av virtuella resurser presenteras två möjliga sätt att betrakta virtuella föremål i uppsatsen. Samtidigt beskrivs de juridiska gränserna för de två alternativens tillämplighet. Mot bakgrund av de effekter som är förknippade med respektive alternativ sägs slutligen något om hanteringen av virtuella resurser de lege ferenda.