Optimal användning av fossila naturresurser vid förekomsten av externa miljökostnader
Externa miljökostnaderFossila naturresurserHotellings regelOptimal resursanvändningEconomicsEconometricsEconomic theoryEconomic systemsEconomic policyNationalekonomiEkonometriEkonomisk teoriEkonomiska systemEkonomisk politikBusiness and Economics
Sammanfattning/Abstract Världens energisystem är huvudsakligen baserade på fossila bränslen. Förbränning av fossila bränslen medför olika konsekvenser för miljön såsom ökad växthuseffekt och försurning. Kostnaderna för dessa miljökonsekvenser är vanligen externa och därmed sällan inkluderade i priserna på marknaden. Mot denna bakgrund är det samhällsekonomiskt intressant att analysera hur resursanvändning och energi-produktion påverkas ifall dessa kostnader internaliserades i priserna på världens energi- och råvarumarknader. Som teoretisk bakgrund för analysen presenteras en ekonomisk teori för optimal resursanvändning. Därefter redovisas några vanliga miljökonsekvenser av fossil energiproduktion, däribland tänkbara konsekvenser av ökad växthuseffekt. Med utgångspunkt i växthuseffektens miljökonsekvenser skapas sedan en teoretisk miljökostnadsfunktion som inkluderas i teorin. Resultatet blir med utgångspunkt i teorin att ett större samhällsekonomiskt hänsynstagande till externa miljökostnader kan väntas göra fossil energiproduktion olönsam i ett tidigare skede än vad som annars vore fallet. Alternativa, mindre miljöskadliga energiteknologier, med högre privata marginalkostnader, kan därmed väntas bli konkurrenskraftiga i ett tidigare skede än vad som vore fallet om kostnader för samhället ej internaliseras i energipriserna. I frånvaron av externa miljökonsekvenser är ett nödvändigt villkor för optimalitet att nettopriset (samhällets intäkt minus utvinningskostnad) ökar i takt med samhällets ränta för intertemporal fördelning, vilket benämns Hotellings regel. Vid förekomsten av miljökonsekvenser tycks Hotellings regel upphöra som optimalitetsvillkor, och analysen pekar på att detta orsakas av att en resurs som går mot ekonomisk utmattning inte är att betrakta som knapp i någon fysisk mening.