Odlingsgränsen
Möjligheter och hinder för tillgång till mark
Malmfälten står inför en stor förvandling, samhällsomvandling som kommer att ske under lång tid. Mycket planering och eftertanke krävs för denna pågående process. Flera aktörer, myndigheter och människor är inblandade. Anledningen till att det blir en samhällsomvandling är för att LKAB:s verksamhet har börjat närma sig det nuvarande samhället. För att LKAB ska kunna fortsätta sin gruvdrift så måste detaljplanen i berörda områden ändras till industriområde. Det måste ske så att LKAB inte överskrider gällande miljötillstånd och nya tillstånd för fortsatt brytning kan ansökas. Detta innebär att mark där det idag bor människor och utförs verksamheter kommer att beröras av deformationer vid en fortsatt brytning. På grund av detta behövs det efterforskas om hur det ser ut med marktillgång, vilka lagar och regler som gäller för förvärv, möjligheter och hinder. Eftersom Kiruna ligger ovan odlingsgränsen så är det staten som äger den största delen av marken. Odlingsgränsen drogs för över 140 år sedan och fick i uppgift att skydda samer för intrång och förhindra att det placerades nybyggen på olämplig mark. Några byggde ändå hus olagligt, dessa blev dock efter ett tag lagliga och fick namnet fjällägenheter. De beslutande krafterna ville att samerna skulle kunna leva på sin sysselsättning utan störningar. Det som också spelade in i beslutet var att det skulle bli stopp för nybyggande så långt upp i fjällvärden då det troligast inte skulle gå att odla på denna mark. Det i sin tur skulle orsaka stor belastning på fattigvården, på statens resurser. Många olika lagar spelar in när det kommer till att få tillstånd att förvärva mark av staten. Några skyddar stenhårt sina områden och andra lagar är mer öppna för nya saker. Möjligheterna är färre än hindren för markförvärv, men de flesta av lagarna finns där för att skydda, vilket innebär att anledningen för förvärv i Kiruna borde vara starka. Ska gruvan och samhället vara kvar, borde dessa skyddas ganska långt av de olika lagarna som bland annat vill undvika försvåring av utvinning av järnmalm. Statens fastighetsverk är den myndighet som har förvaltningsansvaret för mark ovan odlingsgränsen. De är också dessa som tar emot en ansökan och skickar ut på remisser. Sedan är de dem som ska sammanställa och rekommendera för eller emot ett köp till regeringen. Regeringen fattar sedan det slutgiltiga beslutet. Att ansöka om förvärv av mark är inte komplicerat. Det som tar tid är när ansökan ska gå genom olika myndigheter tillhörande staten som ska yttra sig med hänseende på deras intressen. Hela processen, inklusive prisförhandling, kan ta mellan 1-5 år.