OM OCH NÄR VÅRDGIVARE INOM PRIMÄRVÅRDEN GER INFORMATION OM PARODONTIT TILL INDIVIDER MED TYP 2 DIABETES
Syftet med studien var att kartlägga de kunskaper diabetesansvariga läkare och sjuksköterskor anser sig ha om sambandet mellan typ 2 diabetes (T2D) och parodontit samt om och när information ges om parodontal sjukdom till individer med T2D. Data erhölls från ett frågeformulär bestående av kunskapsfrågor samt frågor som skulle belysa vilken medvetenhet vårdgivarna har om sambandet mellan T2D och parodontit. Målgruppen var det totala antalet diabetesansvariga läkare och sjuksköterskor som arbetar inom primärvården Region Skåne i Malmö/Trelleborgs-regionen. Totalt sändes enkäten ut till 91 personer på 32 olika vårdcentraler. Svarsfrekvensen var 76 %. Resultatet visade att båda yrkesgrupperna ansåg att T2D medför en ökad risk för sämre munhälsa och att T2D kan påverka parodontit. Både läkare och sjuksköterskor ansåg att munhälsan är viktig i förhållande till allmänhälsan. Av respondenterna uppgav 86 % att de aldrig eller endast när patienten frågar informerar om munhälsan. På frågan hur de uppfattade sina egna kunskaper om vad god parodontal hälsa är svarade 60 % av läkarna att den var dålig, motsvarande siffra hos sjuksköterskorna var 31 % vilket visar en statistisk signifikant skillnad (p=0,023). På frågan om de uppfattar sig ha tillräckliga kunskaper för att informera om vad parodontal hälsa är svarade 80 % av läkarna och 47 % av sjuksköterskorna att de ansåg sig inte ha det. Här fanns en statistisk signifikant skillnad yrkesgrupperna emellan (p=0,011). Totalt svarade 91 % av yrkesgrupperna att det vore värdefullt med mer kunskap om vad parodontal hälsa är. Konklusion: studien visar att båda yrkesgrupperna anser att munhälsan är viktig vid T2D och att det kan medföra en ökad risk för sämre parodontal hälsa, men att information inte rutinmässigt ges om sambandet mellan T2D och parodontit. Båda professionerna instämde med att det vore värdefullt med mer kunskap om vad god munhälsa är.