"Nu vet jag att jag inte är dum", att leva med läs- och skrivsvårigheter
Rapporter kring vad skolan ska och bör göra för elever med inlärningssvårigheter finns det många av, hur skolan och pedagoger ska agera för att skolresultaten ska bli så bra som möjligt. Skolinspektionen (2011) har nyligen kommit ut med en kritisk rapport om hur elever negligeras stöd i undervisningen. Där beskrivs hur elever med läs- och skrivsvårigheter istället för stöd i undervisningen får en reducerad undervisning med färre lektioner.
Men hur upplever elever med läs- och skrivsvårigheter sig själva i sin situation. Genom en ökad förståelse om hur elever upplever sin situation kan undervisningen bli än mer tillmötesgående och effektiv för elevernas skull. Det är därför relevant att se hur eleverna själva uppfattar hur det är att ha denna problematik.
Syftet med arbetet är att undersöka hur elever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter ser på sig själva och hur de upplever att diagnosen påverkat deras självbild. Detta är studerat ur ett elev-, föräldra- och pedagogperspektiv. De olika perspektiven är valda för att dels få elevernas egen bild av att leva med problematiken. Föräldrarnas då de lever i en så nära relation med sina barn och lever av den anledningen med deras svårigheter också. Pedagogernas perspektiv behövs för att få en bild av ur arbetet med eleverna ser ut och hur det upplevs påverka deras situation, men också för att se hur pedagogerna ser på elever med läs- och skrivsvårigheter.
Jag har valt att bygga empirin på intervjuer med elever med läs- och skrivsvårigheter, föräldrar till dessa elever och elevernas pedagoger. Jag har valt att göra semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att jag har förhållit mig till några öppna grundfrågor, där den aktuella personen kunna svara fritt och det funnit möjlighet att utveckla svaret som föreföll lämpligast.
Resultatet från intervjuerna visar att eleverna sett ur elv-, föräldra- och pedagogperspektiv uppfattas ha en känsla av att vara sämre än andra jämnåriga. Eleverna upplever sig som annorlunda, och de känner alla en frustration över att just de har fått diagnosen dyslexi.