Natura 2000
en rättsfallsanalys
Natura 2000 som områdesskydd för arter och habitat har vuxit i betydelse
sedan införandet av Habitatdirektivet (92/43/EEG) och direktivet om
bevarandet av vilda fåglar (79/409/EEG). Det är därför intressant att se hur
EU försöker bromsa utdöendet och habitatförstörelsen genom dessa lagrum. En
del i detta är de avvägningar som domstolsväsendet genomför vid exempelvis
exploatering av Natura 2000-områden. Dessa rättsfall är intressanta att
studera eftersom det inte räcker med korrekta lagregler för att skyddet av
arter och habitat skall bli fullständigt, utan det kräver även att rätt
ekologiska och juridiska avvägningar genomförs i domstolarna. Syftet med den
här uppsatsen är alltså att undersöka de juridiska och ekologiska faktorerna
i rättsfall som handlar om Natura 2000.
De rättsfall som har analyserats för att undersöka hur domstolarna har
tolkat lagreglerna och de ekologiska faktorerna är M 5388-03 om Hagöns
naturreservat, M 6581-05 Minivattenkraftverk vid Ljungån, C-127/02
hjärtmusselfiske i Waddenzee och C-355/90 Santona-våtmarkerna.
Utifrån ett miljöperspektiv har domstolarna en viktig roll som beslutande
myndighet i till exempel tillståndsärenden och har möjlighet att besluta om
en viss miljö skall exploateras eller inte helt beroende på hur de ser på
miljön som beslutet rör.
Målsättningen med Natura 2000-områdena är att de ska ha en gynnsam
bevarandestatus, till exempel gällande de typiska arterna för området.
EG-domstolen har i fallet med Santona-våtmarkerna visat på den räckvidd som
Fågelskyddsdirektivet hade innan Habitatdirektivet och dess artikel 7
implementerades. Hjärtmusselfisket i Waddenzee liknar Santona-fallet utifrån
den exploatering som miljön utsatts för. I båda fallen tyder analysen på att
områdena inte kan sägas uppnå någon gynnsam bevarandestatus utifrån den
negativa påverkan som de utsätts för.
I Hagön-rättsfallet är det inte områdets status som Natura 2000-område som
medför att åtgärden inte får tillstånd. Men trots att Natura 2000-området
inte ligger till grund för utfallet skulle jag vilja säga att åtgärden inte
hade kunnats genomföras sett ur 7:28 b § MB. Detta trots att det inte fanns
en direkt påverkan på den listade arten. Eftersom ett bevarandeändamål kan
härledas ur de populationer som området skyddats för eller de arter som är
typiska för området borde den hotade arten ha hindrat att åtgärden
genomfördes.
Ljungån-fallet har många intressanta faktorer. En av dem är att Ljungån inte
ligger inom Natura 2000-området utan är det största biflödet till Natura
2000-området Gimån. Miljööverdomstolen väljer att ge verksamheten tillstånd
trots att Naturvårdsverket, Länsstyrelsen och Fiskeriverket är emot detta.
Ser man till den ekologiska betydelse som Ljungån har för Gimån så riskeras
den gynnsamma bevarandestatusen i och med att kraftverket tillåts byggas
enligt analysen i uppsatsen.
Resultaten av undersökningen tyder på att det tas goda beslut i skyddandet
av Natura 2000-områdena men även att det finns vissa mer tveksamma fall.