Nationalism i mångetniska federationer
Denna uppsats behandlar nationalism i mångetniska federationer. Inom alla federala system finns en spänning mellan den federala nivån och delstaterna. Denna spänning brukar vanligen beskrivas som en konflikt mellan centrum och periferi. Även nationalism i mångetniska federationer kan beskrivas som en konflikt mellan centrum och periferi. En vanlig kategorisering av nationalismen är den i kulturnationalism och statsnationalism. Kulturnationalismen har sin utgångspunkt i periferin och utgår från den kultur som finns bland befolkningen. Statsnationalismen däremot växer utåt från centrum och tar sin utgångspunkt i de värderingar som ligger till grund för den federationen. Om kulturnationalismen blir för stark kommer federationen att gå under och de olika etniska grupperna kommer att bilda självständiga stater. Men om däremot statsnationalismen blir för stark omvandlas federationen till en enhetsstat. Det måste alltså finnas en balans mellan statsnationalismen och kulturnationalismen för att federationen ska kunna existera. Med utgångspunkt i ovanstående resonemang studeras olika konflikter i de tre mångetniska federationerna Kanada, Schweiz och USA. Av dessa är Kanada den som fortfarande håller på att utforma en statsnationalism som kan hålla ihop federationen med det franskspråkiga Quebec. USA har nästan skapat en perfekt statsnationalism som kan ta över kulturnationalistiska strävanden. Schweiz har inkorporerat landets olika kulturnationalistiska tendenser i den federala statsnationalismen.