När längtan blir längre än 9 månader - En studie om par som berättar om sina erfarenheter av ofrivillig barnlöshet
Vårt syfte med denna uppsats är att skapa en förståelse och kunskap om ofrivillig barnlöshet. Cirka nio procent av alla par i fertil ålder beräknas vara ofrivilligt barnlösa men eftersom ofrivillig barnlöshet är ett ämne som på många sätt anses vara tabubelagt att prata om, tror vi att de psykiska och sociala aspekterna av ofrivillig barnlöshet inte har fått den uppmärksamhet de förtjänar i samhället. Vi tror även att det av den anledningen saknas professionell kunskap om hur ofrivilligt barnlösa uppfattar sin situation, vilket betyder att det behövs kunskap hos professionella om hur de skall kunna erbjuda den hjälp och det stöd som faktiskt behövs. I vår studie avser vi att undersöka hur par som har varit ofrivilligt barnlösa berättar om sina erfarenheter. Vårt syfte är även att undersöka hur deras psykiska hälsa har påverkats och hur deras sociala stöd har påverkat deras situation under fertilitetsbehandlingen och adoptionsprocessen samt hur de har hanterat situationen. Vi har i denna kvalitativa studie intervjuat elva heterosexuella par som har erfarenheter av att vara ofrivilligt barnlösa, har genomgått fertilitetsbehandlingar och som sedan har fått barn genom adoption. Denna studie har ett induktivt tillvägagångssätt vilket innebär att de teoretiska perspektiv vi har använt är anpassade efter vårt material. De teoretiska perspektiv vi har använt oss av är kristeori, copingteori samt systemteori. Analysen och resultat har kopplats samman med de teoretiska perspektiven samt begreppen psykisk hälsa och socialt stöd. I diskussionen kopplar vi samman vårt resultat med tidigare forskning samt förslag på fortsatt forskning. De övergripande resultaten i denna studie visar på att parens psykiska hälsa påverkades under processen genom att deras förhoppningar om att bli gravida krossades och på grund av att processen var psykiskt påfrestande när den pågick. Resultaten visar även på att paren haft mycket stöd av varandra i processen och även till personer i deras närhet, vilket kan ha hjälpt dem att hantera situationen. Resultaten visar vidare på att den psykiska pressen paren kände släppte i samband med beslutet att adoptera och när de upplevde att de kunde lägga fertilitetsbehandlingarna bakom sig. Parens ofrivilliga barnlöshet ledde till en lång längtan efter ett barn och detta inspirerade oss till uppsatsens titel: När längtan blir längre än 9 månader.