NÄR SKA MAN VARA MAN I VÅRDEN OCH NÄR SKA MAN INTE?
BemötandeKollegorManliga sjuksköterskestudenterPatienterUpplevelserVerksamhetsförlagd utbildningClinical placementColleaguesExperiencesMale nurse studentsTreatmentPatients
Bakgrund: Omhändertagande och omsorg ses vanligen som en uppgift för
kvinnor, vilket gör att rollen som sjuksköterska kan vara svår att hantera för män.
Andelen män i vården har under de senaste decennierna förblivit låg. Det finns
idag en påtaglig önskan att jämna ut könsskillnaderna inom sjuksköterskeyrket.
Ett viktigt steg i att attrahera män till sjuksköterskeutbildningen är att skapa
tilltalande miljöer för den manliga sjuksköterskestudenten.
Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats. Som datainsamling genomfördes
intervjuer. Materialet analyserades med Graneheim & Lundmans kvalitativa
innehållsanalys.
Syfte: Att undersöka hur manliga sjuksköterskestudenter i ett kvinnodominerat
yrke upplevde bemötandet från patienter och kollegor under sin
verksamhetsförlagda utbildning (VFU).
Resultat: Det framkom att manliga sjuksköterskestudenter generellt upplevde
bemötandet positivt från såväl patienter som kollegor. Dock lever många
traditionella uppfattningar av att män är läkare och kvinnor sjuksköterskor kvar
hos huvudsakligen patienter som gör att manliga sjuksköterskestudenters
omvårdnadskompetens kan bli i ifrågasatt.
Konklusion: Studien indikerar på att det goda bemötandet som manliga
sjuksköterskestudenter upplever är på grund av att de är eftertraktade och män blir
därför en uppskattad minoritet. De kan dock ställas inför hinder vid intima
omvårdnadssituationer på grund av sitt manliga kön.