NATO
s operativa planeringsprocess
Operational art (Military science)PlanningNATOOperationskonst (militärväsen)PlaneringSverigeUppsatserChefsprogrammetChefsprogrammet 1999-2001
Uppsatsen jämför NATO:s respektive Sveriges operativa planeringsprocess och rekommenderar ett svenskt vägval för nationell metod. Inledningsvis motiveras den teoretiska analysmodellen bestående av militärteori, intuitiv beslutsfattning och Försvarsmaktsidé och målbild rapport 4. Därefter beskrivs och sortförvandlas planeringsprocesserna så att en likvärdig jämförelse kan genomföras. Analysen belyser skillnader och likheter, och redovisar styrkor och svagheter med planeringsprocesserna. Avslutningsvis diskuteras det val Sverige bör göra avseende nationell operativ planeringsprocess. Resultatet visar att planeringsprocessernas strukturella likheter inte motiverar att de tillämpas parallellt. Vid analysen uppvisar den svenska modellen spårbarhet till den reflekterande inriktningen inom militärteorin. NATO:s modell har en dragning åt den mer lagbundna skolan, och med en tydlig fokusering på egen och motståndarens kraftcentrum. Den svenska planeringsprocessen uppvisar brister inom intuitiv beslutsfattning. Chefens roll är otydlig och planeringsprocessen fokuserar på alternativgenerering och ?värdering i stället för att använda tiden till spel på en tidigt framtagen lösning. NATO-modellen uppvisar liknande brister men har en tydligare och mer formaliserad chefsroll. Vår nationella modell möter inte kraven enligt rapport 4 då den bl.a. brister i interoperabilitet. NATO:s modell fyller i allt väsentligt kraven och är internationell norm. Sammantaget löses operativa problemställningar bäst genom en tillämpning av NATO:s planeringsprocess, varför den rekommenderas som metod för svensk nationell operativ planering.