Morfologisk variation hos skrubbskädda (Platichthys flesus)
finns det en koppling till ekologi?
Fiskars morfologi, det vill säga dess utseende och form, kan variera beroende på hur de utvecklas och fortplantar sig. Morfometriska analyser används för olika typer av studier då det ger information om grupper av individer med samma reproduktions-takt, tillväxt och överlevnad samt fenotypiska grupper. Skrubbskädda, Platichthys flesus, delas in i två olika lektyper; utsjölekande och kustlekande, där de utsjöle-kande lägger pelagiska ägg och de kustlekande lägger demersala ägg. Morfomet-riska analyser kan vara en bra metod att skilja dessa lektyper åt i förvaltningen. I denna studie fotograferades skrubbskäddor och morfometriska analyser utfördes i samarbete med BONUS-INSPIRE för att avgöra om dessa två lektyper skiljer sig åt i morfologi. Skillnader mellan de olika lektyperna hittades för längden på stjärtfe-nan, bröstfenan och huvudet samt avståndet mellan anal- och bukfena och fiskens bredd. Skillnader kunde även ses mellan de olika könen samt mellan de olika fångst-områdena. De kustlekande skrubbskäddorna lägger mer energi på reproduktiv till-växt och har därför bredare buk pga. större gonader, de har kortare huvud, bröst- och stjärtfena vilket indikerar att lite energi läggs på kroppstillväxt. Utsjölekande skrubbskäddor lägger istället mer energi på somatisk tillväxt vilket förklarar att de är relativt längre men smalare kropp än de kustlekande. Honor har bredare buk än hanar då de har större gonader, tarmar och lever. Individerna klassades utifrån deras morfologi i en diskriminantanalys som visade att 76 av 85 individer klassades till rätt lektyp när man endast såg till deras morfologi, det ger en felmarginal på 10,5%.