Möjlighet att sitta för att kunna gå
en fältstudie kring tillgång och användbarhet av bänkar i Sala backe i Uppsala
Det finns människor idag som undviker att gå ut av rädsla för att inte hitta en bänk utmed promenaden. Det är något som inskränker på såväl hälsa som livskvalitet och bör därför ses som en viktig punkt för att göra staden mer tillgänglig. Alla har att vinna på en tillgänglig stad, men framförallt är det rörelsehindrade och äldre som har störst behov av ökad tillgänglighet. Då många rörelsehindrade lider av både fysisk och psykisk ohälsa i oproportionerligt hög grad finns det många vinster med att underlätta möjligheterna till utevistelse. Syftet med uppsatsen är att undersöka tillgången till bänkar i Uppsala. Det pensionärstäta området Sala backe bör ha behov av god tillgänglighet men hur ser utbudet av bänkar ut där idag? Hur långt är det mellan dem? Är bänkarna utformade med avseende på tillgänglighet? Var och på vilket sätt behövs det kompletteras för att uppfylla de riktlinjer som finns? Metoden består av en inventering av tillgången till bänkar utmed gångstråken i Sala backe och en analys av avstånden mellan bänkarna. Resultatet redovisas i en karta som åskådliggör vilka bänkar som är tillgängligt placerade och vilka bänkar som har både arm- och ryggstöd. Kartan visar även vilka gångstråk som har tillgång till en bänk inom 100 m i bostadsnära områden och 25 m i lokala centrum och vilka som uppvisar bristande tillgång till bänkar. Av totalt 75 inventerade sittplatser är 61 bänkar tillgängligt placerade, men endast 35 av alla inventerade bänkar har både arm- och ryggstöd. Brantingstorg och Källparken uppvisar bänkar med god tillgänglighet, men utmed gångstråken finns det allt för få bänkar med jämna mellanrum för att inte folkhälsan ska bli lidande.