Modellstudie av potentialen för renbete anpassat till kommande slutavverkningar
I de norra delarna av Sverige bedrivs skogsbruk och rennäring på samma marker. Detta
kan i flera fallleda till intressekonflikter. Marklavar är en viktig del av renarnas
vinterfoder. Mycket marklav förstörs vid slutavverkning, både av maskinerna vid
avverkningstillfället och senare vid markberedningen. Den återstående laven täcks delvis
av avverkningsrester och är därför inte tillgänglig för renbete.
Detta, i kombination med det faktum att öppna områden är mer exponerade för väder och
vind än sluten skog, gör slutavverkade områden olämpliga som renbetesmarker i ett antal
år efter avverkningen.
I detta examensarbete har effekten av intensifierad renbetning åren före slutavverkning
analyserats. På detta sätt skulle förlusten av lav, som orsakas av avverkning och
markberedning, kunna minskas.
Studien baseras på befintlig kunskap och har utförts i form av en matematisk modell i
MS Excel.
Modellperioden var elva år. I utgångsläget, år ett, var all skog 100 år gammal. En tiondel
av arealen slutavverkades årligen åren fyra till och med åtta. Totalt avverkades halva
arealen under elvaårsperioden.
Under dessa förhållanden studerades två olika strategier:
?
Renägarna känner inte till skogsbrukets avverkningsplaner och renarna betar jämnt
spridda över arealen.
?
Renägarna känner till skogsbrukets avverkningsplaner och styr renarna till områden
som ska avverkas inom tre år. Betestrycket inom dessa områden är därför 67% högre
under de tre sista åren före avverkning än det skulle ha varit om strategi nr l använts.
Genom att öka betestrycket med 67% i tre år före slutavverkningen och följaktligen
minska betestrycket i ett annat område, kommer det totala lavförrådet att vara 20% högre
år elva. Det tillgängliga lavförrådet (d v s den del av lavförrådet som inte täcks av
avverkningsrester) kommer då att bli nästan 40% högre. Genom större avbetning av
lavförrådet före avverkning, återstår mindre lav som kan förstöras utan att komma
renarna till del.
I denna studie var lavförrådet 1000 kg/ha vid modellperiodens början. I den lavtillväxt
modell av Moxnes m fl (1998) som använts, infaller den maximala lavtillväxten vid ett
lavförråd av ungefär 2450 kg/ha. Att spara lav innebär i detta fall den positiva effekten,
att när lavförrådet ökar, ökar även lavproduktionen.
Känslighetsanalys är gjord för:
? Lavtillväxt
e Minsta betningsbara lavmängd
? Marktäckningsprocent av avverkningsrester
? Avverkningsresters nedbrytningshastighet
? Andel ristäckt lav som dör efter avverkning
? Andellav som försvinner vid markberedningen
A v denna studie kan alltså slutsatsen dras, att information om avverkningsplaner några år
i förväg skulle kunna hjälpa renägare att utnyttja lavförrådet mer effektivt.