Minnesförlust vid mord respektive mordförsök
Skillnader mellan reaktiva och instrumentella gärningsmän
Gärningsmän till grova våldsbrott uppvisar inte sällan minnesförluster (Christianson, Freij & von Vogelsang 2007). Cirka 20 till 30 procent av gärningsmännen hävdar minnesförlust (Christiansson, Merckelbach & Kopelman 2006; Jelicic & Merckelbach, 2007). Syftet med föreliggande undersökning var att studera hur stor del av gärningsmännen som begått instrumentella (planerade) och reaktiva (impulsiva) våldsbrott (mord respektive mordförsök) som hävdade minnesförlust samt undersöka minnesförlustens utseende. 44 utredningar studerades. Analysen visade en signifikant skillnad mellan typ av våld med avseende på hävdad minnesförlust (?2 = 4.85, p = .028). Gärningsmän som hade begått reaktivt våld hävdade i större utsträckning minnesförlust. Det fanns trendsignifikanta skillnader för typ av brott (?2 = 3.85, p = .060). Vid mordförsök hävdade gärningsmannen i mindre utsträckning minnesförlust. Resultatet var ej signifikant vid typ av brott med avseende på minnesförlustens utseende (p = .330). Det var vanligare med skarpa gränser vid mord. Resultatet var ej heller signifikant vid typ av våld med avseende på minnesförlustens utseende (p = .182). Reaktiva gärningsmän har oftare skarpa gränser jämfört med instrumentella gärningsmän. Skarpa gränser är ett tecken på simulerad minnesförlust. Det kan med andra ord sägas att reaktiva gärningsmän i högre utsträckning simulerar sin minnesförlust.