Metallers lakningsbenägenhet hos järnsand i banvall
Detta examensarbete har utförts åt Banverket Norra Banregionen, Investeringssektionen i Luleå. Syftet med arbetet var att med hjälp av lakförsök undersöka metallers lakningsbenägenhet och miljöpåverkan hos banvallsmaterial som innehåller järnsand. Banvallarna kan vara en källa till spridning av föroreningar. De innehåller föroreningar som t ex rester från oljor, tungmetaller, bekämpningsmedel och impregneringsmedel. I banvallarna har olika typer av slagg bl.a. järnsand använts som frostskyddsmaterial. Eftersom pH i hög grad påverkar tillgängligheten av metaller valdes en lakmetod där lakning utförs vid tre olika statiska pH-värden dvs pHstat-test. Järnsandens lakningsbenägenhet jämfördes med ett referensmaterial som bestod av ett krossmaterial av bergarten gabbro. Järnsand innehåller höga halter av Cu, Pb och Zn. Referensmaterialet har låga halter av de flesta tungmetaller jämfört med järnsanden, Cu, Pb och Zn. För att utföra en bedömning av ett materials påverkan på omgivande miljö är tillgängligheten av ett ämne av större betydelse än totalhalten. Lakförsöken visade att järnsanden är svårlakad. Detta kunde man se på t ex Zn som fanns i mycket hög halt där endast 0,06 % lakades ut som mest vid pH 4. Referensmaterialet visade procentuellt en högre lakbarhet, men järnsandens höga totalhalter gör att den specifika lakbarheten är högre. Hur omgivande miljö har påverkats av järnsand som legat i banvallen i 35 år är svårt att uppskatta utan att göra ytterligare undersökningar in situ. Mot bakgrund av denna och tidigare utförda undersökningar borde det inte vara något hinder för Banverket att återanvända massor som innehåller järnsand inom järnvägsområde. Om massor som innehåller järnsand avses återanvändas är noggrann dokumentation att rekommendera.