Mellan husen i stadens periferi
År 2030 förutspås Stockholm vara en miljonstad vilket skulle innebära en befolkningsökning på cirka 150 000 personer. För att möta den växande befolkningen måste man bygga nya bostäder. En av stadens strategier är att komplettera ytterområdena med nya bostäder och arbetsplatser. Idag präglas många stadsdelar i Stockholms ytterområden av 60- och 70-talens storskaliga bebyggelse. En påtaglig kvalitet i många av stadsdelarna är de stora grönytorna mellan bebyggelsen samt större rekreationsområden som ofta finns i dess närhet.I min uppsats har jag valt att studera hur utemiljön i 60-talsstadsdelen Bredäng, sydväst om Stockholms innerstad, kan påverkas av stadens aktuella planer på ny bebyggelse. Bredängs utemiljö är planerad utifrån idén om hus i park som kom att bli ett signum för landskapsgestaltningen i Stockholm under mitten av 1900-talet. Grönytorna bands samman i långa stråk och de olika trafikslagen separerades för att skapa sammanhängande, bilfria grönytor mellan bebyggelsen.Sedan 2006 finns planer på ny bebyggelse i Bredäng, både i dess utkanter och i grönstråken mellan den befintliga bebyggelsen. Den gröna utemiljön i Bredäng har fortfarande stor betydelse för stadsdelen och ny bebyggelse skulle med stor sannolikhet påverka dess värden. Stockholms stads generella riktlinjer för hur man ska bygga i attraktiva parker och grönområden är tydliga. I Bredäng saknas en klassificering av grönområdena och således finns inga riktlinjer för hur den nya bebyggelsen ska förankras.