Medicinsk behandling av pyometra hos tik
PyometraLivmoderinflammationHundMedicinsk behandlingProstaglandinerAglepriston kabergolinCanineMedical treatmentProstaglandinsAglepristoneCabergoline
Pyometra är namnet på en av våra vanligaste och allvarligaste hundsjukdomar.
Sjukdomen drabbar främst äldre tikar och innebär en varig och inflammerad livmoder. Den exakta patogenesen diskuteras fortfarande, men alla är överens om att sjukdomens utveckling beror på ett samspel mellan en hormonellt påverkad livmoder och opportunistiska bakterier. Tikar som drabbas blir ofta mycket snabbt nedsatta och tillståndet kräver akut behandling. Den vanligaste och säkraste metoden innefattar en operation där livmodern och äggstockarna opereras bort. De senaste 30 åren har emellertid en hel del studier gjorts av möjligheten att behandla pyometra medicinskt för att kunna bevara den reproduktiva förmågan hos tiken. Eftersom sjukdomen är flerbottnad krävs dels en antibakteriell behandling med antibiotika, samt en eller flera substanser som kan inducera en tömning av livmoderns infekterade innehåll.
De substanser som det främst har forskats om de senaste åren inom området är prostaglandiner, progesteronreceptorantagonister och dopaminagonister. Denna
litteraturöversikt syftar till att sammanfatta den nuvarande kunskapen om dessa substanser. Alla behandlingsmetoder har visat sig ha både för- och nackdelar.
Prostaglandiner ger biverkningar redan vid normaldosering och används därför inte längre lika ofta. Dopaminagonister och progesteronreceptorantagonister ger lindrigare
biverkningar men kan inte inducera lika kraftiga kontraktioner i uterus.
Kombinationer av substanserna har gett de bästa resultaten och förefaller därför vara ett bra alternativ om medicinsk behandling skall användas.
Gemensamt för alla substanser är att de behandlade tikarna löper en stor risk för återfall och fertiliteten efter avslutad behandling är inte heller optimal. Pyometra är
dessutom till en viss del ärftligt och man kan diskutera huruvida man bör avla på drabbade tikar eller ej. Kirurgisk behandling förefaller därför fortfarande vara den bästa lösningen. Medicinsk behandling bör dock kunna övervägas i vissa fall där tikens reproduktionsförmåga är mycket värdefull. I en del fall där tiken är för dålig för att man skall våga söva henne, kan det också vara en idé att behandla medicinskt för att stabilisera henne innan operation.