Matematik i förskolan
Studie bland barn kring förekomsten av prototyper hos mönster
Mönster är ett matematiskt begrepp som är ett vanligt inslag i förskolan där barnen ofta lägger pärlplattor och gör pärlhalsband. Man bygger med kaplastavar och legoklossar, klipper i papper och målar. Tidigare forskning inom området mönster har visat att man aktivt kan arbeta med mönster för att öka barns kunskaper inom området. Dessutom bidrar en ökad förståelse för mönster och följder till en ökad förståelse för matematik i allmänhet. Vad man inte har undersökt är barnens utgångspunkt vid arbete med mönster. Vad anser barn att ett matematiskt mönster är, vilka prototyper finns hos mönster, enligt barnen och hur påverkar det förståelsen för mönster?Genom ett kvalitativt angreppssätt, där jag har intervjuat trettio förskolebarn har jag försökt att svara på dessa frågor. Resultatet har visat att enklare exempel av mönster är lättare för barnen att känna igen och på så sätt intuitiva. Dessa exempel är av typen A,B,A,B,A,B? etcetera. Växande mönster är å andra sidan svårare och icke intuitiva, det vill säga de faller inte naturligt för barnen. Icke-exempel på mönster, med andra ord sekvenser som inte uppfyller definitionen på mönster är också svåra för barnen att kategorisera som icke-exempel. De lägger inte märke till, eller åsidosätter, kritiska egenskaper som bekräftar eller förkastar ett exempel. Barnen sätter istället större fokus på icke kritiska egenskaper såsom färg och form i mönstret. Tillsammans med A,B,A,B-mönstret utgör därför färg, färgkombinationer och form på olika sätt prototyper hos barnen vad gäller mönster. Dessa mentala bilder utgår barnen många gånger ifrån när de ska verifiera ett nytt mönster.