Människors upplevelser av att leva med obotlig cancer under livets sista månader
Att drabbas av allvarlig sjukdom leder ofta till chock och desperation. Sjukdom kan ses som ett hot mot integriteten och känslan av värdighet och orsaka lidande hos den sjuka personen. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva människors upplevelser av att leva med obotlig cancer under livets sista månader. En kvalitativ innehållsanalys har använts för att analysera tio internationellt publicerade vetenskapliga studier. Analysen resulterade i fem kategorier: Att känna hopp och vilja leva, att vilja vårdas hemma, att ha behov av stöd, att inte förlora kontrollen och bli beroende av andra, och att ha en tro kan vara en styrka. Resultatet i denna litteraturstudie visar att känslan av hoppfullhet är centralt i vardagen för personer som lever med obotlig cancer under livets sista månader. När det inte längre finns hopp om bot framträder istället förväntningar om att grundläggande dagliga behov tillfredsställs. Denna litteraturstudie visar att det fanns en önskan om att få vårdas hemma, detta då självbestämmande och upplevelsen av livskvalitet bibehölls till skillnad från att vårdas på sjukhus. Att ha någon som lyssnade var betydande och ingav en känsla av att bli bekräftad. I livets slutskede framträdde existentiella frågor, vilket gjorde det möjligt att finna mening och minskad rädsla inför döden. Kunskap om människors upplevelser av att leva med obotlig cancer där det finns en begränsad överlevnadstid, har betydelse i den kliniska verksamheten då möjligheterna för att möta människors behov och förväntningar stärks. Kunskap om vad det betyder att hoppas ger en ökad möjlighet till att också möta existentiella frågor och stärka känslan av att bli bekräftad.