Man, yrkeselev ? och skribent?
Textproduktion på industritekniska programmet
I denna uppsats behandlas pojkars skrivande i svenskämnet på industritekniska programmet. Kvalitativa intervjuer genomförs med fyra strategiskt utvalda pojkar (betyg IG?MVG) i årskurs 3. Pojkarna beskriver sig själva som skribenter och sin textproduktion, samt avgör skrivundervisningens relevans som förberedelse inför privat- och yrkeslivets skriftbruk. Deras texter analyseras utifrån Palmér och Östlund-Stjärnegårdh (2005), varefter kopplingar mellan texterna och uppfattningarna om skrivande påvisas. Av intervjuerna framgår att tre pojkar betraktar sig som medelmåttiga skribenter. Tre pojkar uppger också att skrivande kan vara roligt, ibland beroende på ämnesvalet, vilket kan indikera en önskan om ökad elevanpassning. I svenskämnet menar pojkarna att de ofta skriver noveller, bokrecensioner eller analyser, och genomgår en allmän språkutveckling, men fritidens skrivande är mycket begränsat. Alla upplever dock att de är skriftligt rustade för framtiden, fastän tre av fyra inte ser skrivande som en stor del i praktiska yrken. Detta tyder på att pojkarnas bild av yrkeslivets skriftbruk inte helt motsvarar verkligheten. Elevtexterna uppvisar stora variationer, men kvaliteten tycks höra samman med kunskapsnivån, uttryckt i betyg. Pojkarna med lägre betyg skriver kortare och bristfälliga texter, medan pojkarna med högre betyg producerar mer välskrivna texter. Textanalyserna bekräftar exempelvis pojkarnas uttalanden om ett stort ordförråd, grammatisk behärskning eller oreflekterat skrivande.