"Man åldras för varje produktion!"
Några filmarbetares upplevelser av hälsotillstånd i sin yrkesutövning
I uppsatsen underso?ker jag hur huvudkarakta?ren Mimmi, under va?gen att etablera sig som fo?rfattare och i mo?tet med Hugo, so?ker na? balans mellan intellekt och kropp. Utifra?n Julia Kristevas teori om abjektionen utforskar jag pa? vilka sa?tt Mimmi fo?rha?ller sig ambivalent till viljan att vara a? ena sidan innesluten, a? andra sidan avgra?nsad, och hur i sin tur synen pa? kroppen, dess samverkan med sja?len samt synen pa? andra kroppar pra?glas av bega?r och a?ckel. Som metodisk spra?ngbra?da anva?nder jag paradoxen utifra?n Kristina Fjelkestams definition. Med hja?lp av den jag fokuserar pa? motsa?ttningar och dubbeltydigheter hos karakta?ren och i texten utifra?n fra?gesta?llningen: hur ser spelet ut mellan Mimmis fo?rha?llande till kroppen (Kvinnan) respektive sja?len (Konstna?ren), och a?r det mo?jligt fo?r henne att fo?rena kropp och sja?l i na?got som skulle kunna bli en fullbordad Ma?nniska?