Luftmakt och manöverteori, mer än bara understöd
Manövertänkande utgör enligt den Militärstrategiska doktrinen grunden för Försvarsmaktens agerande ialla militära operationer.Manövertänkande och manöverteori är dock svårt att spåra i samband med flygstridskrafter och luftmaktsteori.Är det så att manöverteori och luftmaktsteori inte är förenliga? I så fall skulle det få konsekvenser för densvenska luftmaktsdoktrinen.Är de förenliga, i så fall på vilket sätt, och får det konsekvenser för luftmaktsdoktrinen?Detta är utgångspunkten för denna uppsats som syftar till att studera hur luftmaktsteori förhåller sig tillmanöverteori.I uppsatsarbetet har en induktiv metod använts med en kvalitativ inriktning.Uppsatsen visar att de bägge teorierna är förenliga fast deras inbördes relation är komplex.Den strategiska luftmaktsteorin uppvisar sådana likheter att den självständigt kan anses utgöra exempel påmanöverteori. Den taktiskt/operativa luftmaktsteorin utgör självständigt en motsats men utgör en viktigkomponent för en framgångsrik manöverstrid för markförband.Resultatet av undersökningen gällande luftmaktsteorins relation till manöverteorin påverkar den svenskaluftmaktsdoktrinen. Som en konsekvens av resultatet föreslås att tre förhållanden borde framhållas bättre;1. Luftmaktens strategiska förmåga; 2. Samverkan med och understöd av markförband; 3. Effekter ochfördelar av ett offensivt uppträdande. I uppsatsen rekommenderas dessutom att manövertänkande tonasner i de svenska doktrinerna.Som skäl till att luftmaktsteori och manöverteori kan förefalla oförenliga anges tre anledningar;1. Terminologin skiljer mellan arenorna och inom militärteorin; 2. Den fysiska dimensionen kan uppfattassom särskiljande; 3. Optimeringstänkande inom respektive arena kan leda till ett negativt konkurrensförhållande.