Lika barn leka bäst ? hur vidareutbildningar skapar likformiga chefer
Det finns en skillnad mellan ledarskap och chefskap, det senare kan ofta ses ur ett mer
byråkratiskt perspektiv och är alltid en utsedd roll. Ledarskap däremot kan vara en informell roll
där fokus kan ligga på att motivera och leda medarbetare. Dock är båda i starkt behov av
varandra för att nå framgång. Den organisatoriska världen har under de senaste åren haft en
stark press på sina chefer och ledare där höga krav på kompetens och kvalitet har bidragit till att
yrkesrollerna hamnat under en stor press. Som ett resultat har en större efterfrågan av
vidareutbildningar för chefer och ledare skapats. En känd vidareutbildning för just chefer och
ledare är Executive Master of Business Administration, (EMBA).
DiMaggio och Powell menar att trots att organisationer vill vara unika finns en stor dragning
mot homogenitet i det organisatoriska samhället och förklarar detta i sin teori om institutionell
isomorfism. Tidigare forskning har studerat det organisatoriska livet med institutionell teori,
men inte kombinerat med vidareutbildningar ur ett fenomenologiskt perspektiv som är aktuellt
för uppsatsen i fråga. Genom att titta på vidareutbildningen EMBA som exempel är syftet att
undersöka vad vidareutbildningar inom chef- och ledarskap förmedlar utöver en
kunskapsteoretisk bas. Samtidigt är syftet att få en djupare förståelse för hur och varför
vidareutbildningar inom chef- och ledarskap genom deltagarna bidrar till mer lika
organisationer. Uppsatsens metod bygger på kvalitativa intervjuer med nio deltagare som gått
en svensk EMBA-utbildning och har positionen chef i arbetslivet. En fenomenologisk ansats har
valts i undersökningen för att kunna förstå hur respondenterna har sett på sin utbildning och vad
det bidragit till i deras roll som chef. Ansatsen har även valts för att göra det möjligt att studera
ur både ett individ- och samhällsperspektiv om det finns fenomen som kan förklara hur
vidareutbildningarna genom sina deltagare bidrar till likformiga organisationer.
Fenomenet, som genom undersökningen upptäckts ur individens och samhällets perspektiv, är
kontaktnäten. Kontaktnäten bidrar till ett fortsatt erfarenhetsutbyte deltagarna emellan även efter
utbildningens slut. Det kan också fastställas genom empirin att värdet av EMBA är att få känna
gemenskap med andra i liknande positioner och nätverken uppfyller chefernas sociala behov,
som det kan finnas en avsaknad av i arbetslivet på grund av deras position. Resultatet av
empirin samt teorin kan påvisa att vidareutbildningen EMBA bidrar till mer homogena chefer
och i sin tur mer likformiga organisationer.
Undersökningen kan inte generaliseras till en större population. Det hade därför varit intressant
för vidare forskning att genomföra en större undersökning, för att se om alla vidareutbildningar
bidrar till mer homogena chefer och varför utbildningarna inte främjar olikhet.